Hans Alfredson fick
Varför är det så ont om Q? publicerad 1968. Sedan dess har historien lästs i mången bok och om jag inte minns fel också framställts i TV. Jag har just idag hört den berättas med Alfredsons röst i en s.k. audiobok. Det var en trevlig erfarenhet, lagom mysig och finurlig. Han återger var och en av figurerna med sin unika röst under inläsningnen och de hade redan från början olika språk och uttryckssätt. Gemensamt har de att de är humoristiska och ordvitsiga utan att låtsas om det.
Som framgår av denna korta
sammanfattning och denna
anmälan så kan bokens framtoning tyckas balansera på randen av det misslyckade. Min gissning är att dagens yngre läsare inte riktigt kan tillgodogöra sig historien, just för att ordvalen döljer den. Jag, som dock varken kan räknas som ung eller läsare i detta fallet, tycker att det var ett klart lyckande. Då är förstås också i beräkning taget att jag gillar underfundiga ordvitsar och att jag sökte mig till boken för nostalgins tillfredsställelse. Även jag inser att en del av figurernas sätt att uttrycka sig är oerhört förlegat och så främmande för dagens unga att det inte ens är komiskt.
Väl medveten om att 1960-talet bjöd på en helt annan samhällssyn än dagens vill jag göra en utförligare analys enligt de amerikanska föräldrarnas normer,
publicerade på webben. Vill du läsa boken tillsammmans med dina barn, eller överväger att låta dem läsa den själv så hoppas jag att min betygssättning ska komma till användning. Jag kan bara beklaga att jag inte fört lika
detaljerade anteckningar som de vanligtvis gör.
Overall: A+Eftersom jag inte uttalar mig om audioboken, och inte en film eller tryckt bok, så finns det inte särskilt mycket grafiskt uttalat material att förfasas över. Berättelsen är i stora drag ypperlig moralpredikan, inte bara i det att det goda vinner utan också att Boven efter avtjänat straff kan bejaka sin goda sida och blir som en ny människa (med ny röst!) efter att man visat honom förståelse och bearbetat det barndomstrauma som orsakat all smärta. Genom en mycket finurlig konstruktion hjälper läsaren/åhöraren den ynklige Boven att hitta sitt rätta jag. Denna uppmuntran för läsaren/åhöraren att se att även han/hon kan göra gott i sin vardag gör att betyget är godkänt trots de mer opassande inslagen enligt nedan.
Violence: B-Kategorin innefattar som vanligt inte bara rent våld utan hela det förhållningssätt som människor visar varandra och den stämning som återges. Inga direkta vapen eller blodviten ingår, men en stämning som byggs upp där våld ses som en lösning och "slap-stick". En mycket allvarlig anmärkning för att huvudpersonens föräldrar lämnar honom utan uppsyn hela historien igenom och sedan sättet mamman försöker gottgöra sin frånvaro i slutet. Det är uppenbart att gossen far illa och visar tecken på psykosociala problem. Se vidare under droger.
Visserligen är Pim en mycket moralisk och dygdig gosse som lyfter på mössan och bugar när han hälsar, men Boven är snart sagt inte mer än en skurk. Ofta framställs barn och oskyldiga i utsatta situationer. Flera inbrott skildras utförligt. Djur plågas, inte bara av Boven utan också (tämligen rättfärdigt) av de "goda". Möblerna visar tydlig rangordning med inslag av mild mobbning och klockan hotar att slå. Polisen framställs som handlingsförlamad och oduglig. Överhuvudtaget framställs de flesta figurerna som dumma och passiva.
Sexual Content: C-Det ingår ingen direkt sex i berättelsen. Själva historien är så harmlös att det mest uttalade i sexuell väg bör vara när Boven vid upprepade tillfällen trots protester kittlar en främmande man på gatan. Betyget är trots det mycket restriktivt satt!
Nästan hela texten igenom smygs små sexuella referenser in, för att sedan neutraliseras genom sammanhanget de sägs. Dessa försök att egalisera uttrycken är oerhört farlig eftersom det gör det svårt att diskutera det med barnen. Var därför mycket uppmärksam på hur mycket barnen uppfattar av de subtila referenserna och avgör själv om du ska ta upp frågan eller tona ner vikten av den.
Repliker: Mängder referenser till oralsex, t.ex. "suger av". 3 referenser till djuriskt begär, "Jag är så sugen", "slickar i sig" och "Jag kunde inte låta bli". Utomäktenskapliga förbindelser/prostitution: "Det måste ha varit länge kvällsöppet i den affären där hon arbetade.". Våld: "fick en fetsmäll över stjärten."
Vidare framgår det med all grafisk tydlighet i en passage hur en stake växer och pressar en hund mot väggen. Rep och handfängsel används också. Dominans-temat är också mindre explicit framträdande i förhållandet herre/hund och Boven/världen.
De sexuella anspelningarna är vanligtvis homosexuella, men innefattar också barn, djur och mekaniska apparater. I två olika fall berättas om barn som fått en tidig identitetskris när föräldrarna redan under dopakten laborerat med könsbytande namn. Dessa individer har tydliga men av sin barndom.
Som sagt så är det framförallt avsaknaden av "vanlig kärlek" som gör dessa sexuella referenser så farliga. Det finns ingen balans och de beskrivna framställs som naturliga och självklara. Utan fadersförebild och moderns kärlek tvingas Pim ty sig till en gubbe som bor i samma hus. Det visar sig sedan att gubben, till synes utan Pims vetskap, har ordnat en lucka för passage mellan sin och Pims lägenhet.
Ett, förmodat heterosexuellt, giftermål förekommer men också det är kontroversiellt då det är rasöverskridande (duva/uggla). Att de senare får många konstiga barn berättas i mer humoristisk ton än varnande.
Language: A-Vanligtvis analyseras inte dialog på andra språk än engelska, men det kändes fel att inte göra ett undantag för det. Likaså lämnas normalt inte, för att skydda känsliga läsare, exempel på de ifrågasatta orden här. Den som vill ha sitt lystmäte tillgodosett hänvisas i stället till sex-kapitlet där utförliga citat ges.
Boven använder ett mustigt språk, framförallt i tilltalet till sin hund. Bovens språk är dock framställt på ett påhittat språk/slang som endast med viss fantasi kan avkodas av barn. Risk finns dock att de tar ordvalen till sig och använder dem till vardags i sitt oförstånd.
I övrigt är språket väldigt rent hållet och vid det tillfälle ett mycket fult ord uttalas på duvspråket väljer berättaren omtänksamt nog att hålla inne med det och i stället berätta dess innebörd (ogudaktig) på svenska.
En ytterligare varning utfärdas för ett par passager där självsvält i dialogen framställs som fördelaktigt.
Alcohol / Drug Use: D-Varken alkohol, tobak eller andra kända narkotikum brukas i berättelsen. Däremot förekommer en hel del syntetiska produkter som utan tvekan bör klassas som droger. Dels tycks figurerna ständigt kvarstå i drömlika, hallusinatoriska tillstånd. Dels beskrivs hur man på eget bevåg administrerar droger till oskyldiga. I ett fall är det pojken som gör så.
Droger som nämns är t.ex. livsmedel, som används för att få fram sanningen, och sträckolin, som ursprungligen kan vara ämnat för
hjälp vid erektil dysfunktion, på icke föreskrivna sätt.
I i stort sätt samtliga fall är bruket av droger ställt i positiv dager, som en lösning ur en svår knipa.
Talk about the story with your family...
- Allmänt: Skillnad på verklighet och fiktion. Drogers skadliga påverkan.
- Uppfostran: Faran att inte gå och lägga sig i tid. Föräldrarnas ansvar för sina barn. Artiga sätt att hälsa.
- Brott: Bruket av SOS Alarm i nödsituationer.
Fotnot: Ifall det inte framgått så är allt jag skrivit helt sant, men bloggat med minst lika stor humor som Alfredson velat förmedla. Om än jag kan tycka att den amerikanska moraltröskeln har sin svaghet och kända bakdörrar så vill jag inte klandra granskningsarbetet som görs. Medvetenhet är sällan fel. Respect!
