Jobb: Teknikstress

Har jag plötsligt insett vikten av användartänkandet i designen av mjukvara? Jag skulle skriva om Office Space, men började tänka i stället...

Förr (ZX Spectrum, Amiga) kunde jag ha datorproblem, men det berodde på att jag inte förstod vad jag gjorde. Jag lärde mig programmera, lite om hårdvara, lite om sladdar, lite om tålamod. Det var där grunden las för mig.

Nånstans vid Windows 95 räckte det inte längre. Det var inte längre jag som hade kontroll över datorn, det var datorn som kontrollerade mig. Plug-and-play? Jättebra att man kan stoppa i en ny del och den kan identifieras korrekt. Men när den inte gör det, hur kan det då vara svårare att få igång allt än det var innan man kom på PnP?

Windows XP är helt bortom min förståelse. Vad gör alla de mystiska processer som snurrar i bakgrunden? Vad ska vardera av dessa ha 10 Mb minne till? Suck. Jag blir inte förvånad om någon filmatiserat Kafkas Processen med datortema. Och har ingen gjort det så är den given på min lista som framtida filmregissör.

Systemet består nu av än mer logik med syfte att hindra mig att förstå vad som händer. Det är som att dubba en amerikansk film till tyska. Syftet är lovvärt, filmen blir tillgänglig för en större publik, men jag som kan engelska klarar inte av det längre. Från min ursprungliga möjlighet att tala direkt med datorn på dess språk så tvingas jag nu förhandla med en dålig tolk, eller om ni vill en av Kafkas tjänstemän. Visserligen svenskspråkig, men utan empati och vettiga svar.

Jag ser att jag på samma gång förhäver mig som avskriver mig all kompetens. Nej, jag är inte helt förtappad vid tangentbordet numera, men ibland kan jag förstå hur människor blir teknikfientliga. Och ja, jag inser att det inte är PnP som gjort datorerna svåra utan att dagens allt mer komplexa system kräver mer input än en människa kan ge utan hjälp. När jag påstår mig tala med datorn på dess eget språk gäspar inmatningsenheten och översätter mina knapptryckningar till elektroniska inpulser.

När jag började jobba fick jag också på allvar kontakt med datorsupport per telefon. Datorsupport är nog menat som en mänsklig röst att lugnas av när datorn vägrar svara det man tänkt. Det hade varit bra om inköparen av datorsupport la mer tonvikt på denna psykosociala del när avtalet skrevs. Ja, det hade ju varit fint om supportavdelningen besatt någon form av datorkompetens, men det vågar jag inte begära. Min vanliga erfarenhet är att de är lika kryptiska som PnP. Så länge allt funkar är det jättebra, men ett problem som inte finns i topp 10-databasen? "Det måste vara användaren som missförstått. Jag ger ett svar ifrån topp 10 i alla fall, det är ju många som frågar om det." Kunde de inte i stället säga nåt lugnande? "Ta det lugnt, stäng av datorn i fem minuter så går du och hämtar en kopp kaffe så länge." Löser det problemet? Nej, men det ökar inte heller irritationen, tänker jag.

Jag inser att också jag är en supportperson i någon mån. Också jag mumlar obegripliga saker och formuleringar farligt nära "det brukar funka, jag tror dig inte". Ska fundera på om jag kan förbättra mig där. Till mitt försvar så känner jag i alla fall ett personligt engagemang och försöker följa upp frågorna (i förhoppning om att få säga "det var väl det jag trodde..."). Hahahaa.

Fotnot:
Det kändes oundvikligt att slänga in några referenser till Liftarens guide till galaxen.