Web: Födelsedagstjänst

Om du som jag har svårt att minnas så är jag säker på att en söktjänst för födelsedagar är något som intresserar dig. Efter att så många lyckats slå mynt av hotet "Vi vet var du bor!", kommer www.birthday.se med "Vi vet när dina vänner fyller år". Nu kan du alltså kolla om JAG ljuger om min ålder. Jens Arne samt Gulin är bra att söka på om man vill hitta just mig.

I samband med denna överdådiga information kan jag också passa på att berätta att Jens är ett danskt namn ursprungligen, men att det är gångbart i Skåne (och resten av världen...) också. Enligt källan var Jens bland de 50 vanligaste namnen när jag var liten. Kan inte säga att jag haft så många bekanta med namnet, men det säger kanske mer om mig det... Att jag (som alla andra svenskar) har anfäder med namnet Jöns kan ha påverkat namnvalet för mina föräldrar. Någon Jöns var jag dock icke (på den tiden).

Arne har jag däremot ärvt efter far min. Visserligen heter han Kjell, men det är ju inget hinder. Arne ska enligt uppgift vara ett ganska vanligt namn, men där får jag erkänna att dessa har mött mig mycket mer sällan än Jensarna.

Mycket namnsdagar är det på birthday.se och de har inte heller missat tillfället för stjärntecken. Jag är alltså Skytt. När jag så okritiskt citerat sitens utsagor om namn kan jag väl inte heller undgå att berätta att jag, enligt uppgift, har "slank liten näsa och snäll mun". Och visst är det så, munnen rår inte för att den råkar säga elakheter ibland. Med kuslig precision målas jag in i hörnet som "gladlynt, mångsidig, dagdrömmare" och efter att ha joggat så kan jag inte säga emot att det är lår och vader som ömmar.

Det ska bli spännande att se framöver vad som händer med siten. De siktar på att få mig att köpa presenter genom deras förslag, men det verka vara ett underligt utbud. Som statistiksamlare för onödigt vetande som inte SCB svarar på lika lätt finns stora möjlgheter. Man måste visserligen fylla i namn, men det går bra med en ensam "*". Att vi är 10 stycken som heter Jens och fyller 30 i år var mig en överraskning!

Kul att de fått med "stångpiskperuk" i sitt rimlexikon, kanske det kan vara till hjälp om man skriver gruk. (Förutom de många engelska grukar som du hittar genom Wikipedia finns här några på danska.)

PS. Förutom min så var den födelsedag som jag fick för mig att söka upp "30 april 1968". Tack vare internet finns inga hemligheter! På tal om 30 april - jag kunde inte hitta vår nuvarande regent i statistiken. Är han inte bokförd som folk?

Web: Besök ett kärnkraftverk

Efter att ha bloggat om "gottebordet hos Google" så kan jag rapportera att en del nya saker tillkommit. Men jag har också noterat att Microsoft har en liknande samling spännande projekt. Nu har jag dock tappat bort länken till den sidan, så du får leta själv.

Ett av de projekt Microsoft har liknar mycket Google Maps. Jag har däremot inte sett att Google tar aktiv del i att presentera intressanta platser, så kallade "Points of Interest". Där har Microsoftanställda och andra i stället ett försprång, när de till exempel presenterar denna rundtur för terrorister: Världens kärnkraftsstationer. Listan innefattar inte bara kärnkraftverk utan också andra enheter av nukleärt intresse. Listan är alltså mycket intressant för FN när de vill hålla koll på att Afganistan inte skaffar dylik teknik.

Motion: Stadsparken 2

Som omväxling joggade vi en ny runda i fredags. På min begäran för att det skulle gå lite fortare. Ja, tidsmässigt, inte nödvändigtvis hastighetsmässigt. Jag kallar rundan för "Stadsparken 2" eftersom det var två varv i Stadsparken tillsammans med sträckan dit och tillbaka. Start var som vanligt hos min personliga tränare, inte hemma hos mig, bortsett från min uppvärmningstur på tandemcykeln. Normalt räknar hon 3 varv och tycker att det motsvarar Längst Ravinen.

I min förvissning att det var en kortare runda och att vi hade "bråttom" så anlade jag ett kanske snabbare tempo också. Det kändes inte som ett helt bekvämt tempo, speciellt inte för min medjoggare, men det var inte överdrivet ansträngt. Snarare kändes det som om jag höll igen på stegen. Kanske jag ska prova att jogga själv en gång och se hur det går? Kommer jag att springa slut på krafterna? Kommer den psykologiska ensamheten att ta överhanden? Kommer det att gå alldeles utmärkt?

Hursomhelst så var det trevligt i parken. Lite farligt med Bouleklot på vägen, men spännande att möta andra joggare under sina varv. I alla fall var det en positiv känsla denna gång eftersom vi mötte samma personer på ungefär samma ställen varje varv. Hade kanske varit jobbigare om de höll samma riktning som vi och varvade med korta mellanrum, så som det brukar vara på badet. På tal om badet så får man gratis klorchock varje varv invid Högevallsbadet. Jag tror att det också är stärkande.

Ivrig att få sätta nytt rekord på denna nya, kortare runda tog jag förstås tiden som vanligt. Tyvärr hann jag slarva bort tiderna innan jag skrivit upp dem, men med mitt korta minne kan jag lika gärna hitta på något...

Dit: 6:XX
Varv 1: 5:5X
Varv 2: 5:5X
Hem: 6:XX

Total: 24:21

Ska sanningen fram så kan det också ha varit 23 eller 22 minuter, minns inte så noga. Vad jag minns är att det var över 6 minuter dit, nåt på 12 efter varv 1 samt att varv två var under 6 minuter. Men, detta överslag är i alla fall en tid på Stadsparken 2 som jag kan ha i jämförelse framöver.

Språk: Skånska

Skulle jag skriva om Göteborgs språkbruk utan att sedan skriva om skånskan? Nä, det skulle jag inte! Så jag börjar med att säga att "matan" nog är det närmsta jag kommit bamba, men jag minns inte om jag faktiskt brukade använda det i stället för "matsalen".

På Wikipedia hittar jag som vanligt en bra grund för den som vill lära sig något. Lustigt nog säger de att den engelska varianten har mer information. Faktiskt, jag rekommenderar läsning av den engelska artikeln, inte minst för delarna "modern history" och "today".

Det är förstås ett problem att skriva på skånska, eftersom det inte är ett skriftspråk. Och inte görs det lättare av att uttalet är personligt/regionalt. Vilken del av uttalet är skånska och vilken är bara min? Som skåning är det lätt att falla in i sin vana att skriva "svenska" och att inbilla sig att det svenska ordet uttalas på skånska.

Det är däremot spännande att identifiera vilka ord som är icke-svenska. "Va' jorre hann dåhh senn?" är förstås skånska (i mina öron/ögon) men orden är desamma som i svenskans "Vad gjorde han då se(da)n?", å andra sidan på sätt och vis likare danskan (som jag inte kan skriva). Däremot är ord som "räli, lomma, mögtocke" tämligen olika sina svenska motsvarigheter (otäck, ficka, lortgris). Speciellt när man själv inte är medveten om att man använder ord utanför allmänsvensk vetskap.

Vill du lära dig lite skånska eller bara påminna dig om vilka ord du faktiskt använder rekommenderar jag Skånska ord på Susning.nu (stängt för uppdatering). Jag kan tänka mig att det så småningom blommar upp en motsvarihet på Wikibooks och då blir det säkert länkat från Wikipedias artikel. Å andra sidan kan man läsa här vilket kostsamt projekt det skulle vara att få skånska erkänt som språk. En del skånska att läsa finns där redan, t.ex. denna berättelse från Baskemölla.

Dansk rättstavningsordbok, sökbar på internet, bjuder jag på som kuriosa.

Språk: Bamba

Man kunde tro att "bamba" är spanska efter att ha hört "La Bamba" men så verkar det inte vara. Bamba är göteborgsslang för skolbespisning. Jag har hört det användas, men inte förstått bakgrunden och Wikipedia håller med om att den här oklar. Fast jag tycker att förklaringen "barnbespisning" duger. Såhär fint kan det i alla fall vara i en bamba.

Lär ännu mer om göteborgssnacket på Wikipedia eller hos Studentlitteratur.

Idag: Karnevalsavslutning

Lundakarnevalen har jag skrivit om förut och då använde jag en formulering som fick folk att tro att jag inte tyckte om Karneval. Det är inte helt sant, men en onyanserad åsikt är ju i alla fall något. I själva verket är det nog mer så att jag inte tycker om "en massa folk", "köer till grisen i säcken", "betala pengar" och så vidare.

En gång i tiden, bestämt 1998, var jag karnevalist i smånöjet Waterdome. Programidén var "som Laserdome fast med vattenpistoler". Det var ett gäng med anknytning till D-sektionen som stod för arbetet och visst engagerade jag mig i det. Framförallt minns jag att vi efter skadegörelse på området blivit ombedda att vakta under natten och det var ju en särdeles intressant upplevelse att tälta i Lundagård. Karnevalen är kul och en chans att göra något speciellt under sin studietid, men som besökare har jag inte frammanat den rätta inställningen. Inte ens när jag som karnevalist hade fritt inträde kom jag mig för att ge mig hän i andra nöjen än mitt eget. Köerna var långa redan då...

Nu hade jag dock turen att vinna fribiljetter till området (min motivering gick på tema "Karnevalståg" och "Skånetrafikens buss"). Eftersom jag sedan innan spetsat in mig på gratiskonserterna med Arja Saijonmaa och The Ark så var söndagen min givna dag. När jag nu ändå var inne på området så hade jag ju inte tänkt låta bli att utnyttja tillfället. Festligast tyckte jag att Konstifikets auktion var. Jag var sugen på att köpa konst, men kände inte för att bära omkring på det under konserterna. Kallast var de kycklinglår som jag köpte loss ifrån en servering. Jag skulle ätit hemma! Roligast var lotterihjulsföreståndaren som övertalade en av förlorarna att sjunga i mikrofonen. Han menade på att i tältet bakom kostade det pengar, här fick man sjunga gratis. Mest underhållande var Dokktet Skojjet 2 med sin TV-kväll och inslaget om Doktor Fil. Reklamfilmerna om Karnevöl nämner jag mest för att kunna länka. Mest osäkert var mitt besök i tältet med skylten "Finn ditt rätta JAG". Svaret var Einstein, men de antydde att det inte vad JAG utan Du som passade mig bäst.

Men, som sagt var mitt mål konserterna. Arja Saijonmaa kunde återvända till Lundakarnevalen för en konsert, men jag tyckte inte att hon verkade vara i den rätta stämningen. Visserligen hade Finland och "Hard Rock Hallelujah" vunnit Melodifestivalen men det tycktes mest stärka hennes vilja att sjunga för de bortglömda och utsatta. Och det gjorde hon väl bra, mycket Theodorakis, men hon tycktes inte uppskatta publiken. Flera gånger bannade hon oss för att vi inte var tysta. Kanske var det bra att jag inte fick någon med på min paroll "Vi är Arja fans".

Då var The Ark på bättre humör. Och bara "fyrverkerieffekterna" på scen räckte för att göra konserten till en värdig avslutning. Därtill är det bra låtar Salo och grabbarna har att servera och publiken var fulltalig (och där vi stod tämligen ung och hoppig). Finalen blev visserligen gullig, men inte särskilt bra, när Ola Salo lämnade över mikrofonen till Arja. Hon hade nog inte hört "Calleth You, Cometh I" förut.

Om The Ark får jag skriva mer om nån annan gång. Ja, Arja också.

Idag: Längst ravinen igen

Efter att ha haft premiär på turen längst ravinen fredagen den 12 maj har jag nu en ganska jämn vecka senare återvänt. "En gång är ingen gång, två gånger: gong-gong", sa Björn Skifs på TV. En fanfar och en gong-gong för mina nya joggingvanor alltså!

Som vanligt fick min personliga tränare vänta en stund innan jag behagade infinna mig vid starten, men den som väntar på någon god etc... Jag som redan var uppvärmd efter cykelturen drog iväg i vad jag mindes som rätt tempo och fick en åthutning. Och det var nog lite fort, kanske. Trots att jag trodde mig kunna vägen så höll jag på att missa en sväng.

Självklart tog jag tider för att jämföra med föregående bragd, och för extra nöje så la jag in två extra mellantider (vid vägen vid det lustiga huset). Eftersom start och mål är (med stor variation) samma punkt så är det spännande att se att hemvägen är långsammare. Lite beror det på att hemvägen innefattar en extra runda, men med mellantiden vid huset så visar det sig inte vara allt.

Start-Huset: 9:15
Huset-Änden: 4:52 (det var vägen ut, nu är det hem som gäller)
Änden-Rundan-Huset: 5:43
Huset-Mål: 9:36

Ut: 14:07 (jämför förra 14:33, något färre stopp)
Hem: 15:19 (jämför 15:31)
Totalt: 29:26 (nytt rekord!)

Film: Sigillet - Karnevalsfilmen Lund 2006

Det är som alla vet karneval i Lund vart fjärde år. Inte nog med det, där är i år och i dag! Men, karnevalen i stort intresserar mig föga och jag ska därför hålla mig till ämnet karnevalsfilm.

Även om alla vet så är det ju lätt att glömma filmer som kommer bara vart fjärde år och som bara visas några få veckor. Filmer som i viss mån anlitar kända skådespelare och manusförfattare, men ändå ganska lätt hamnar i B-filmsgenren. Å andra sidan minns jag filmen från 1998, Blinka lilla stjärna, som en höjdare just för att man gjorde en medveten B-film. Ack vad jag kände igen greppet när utomjordingarna i den filmen textades på dålig engelska. Men karnevalsfilmen från 2002, Vaktmästaren och professorn lever kvar som en succé i mångas minne och den gjorde i alla fall mina förväntningar höga i år.

Ok, låt mig beskriva årets karnevalsfilm så objektivt jag kan. Sigillet är en actionrulle med dåliga specialeffekter. Det finns humor och en hel del studentikosa blinkningar till karnevalsfenomen och studentlivet i Lund. Dessutom har man säkert inte varit blyg för att flirta med andra populära saker: Da Vinci-koden, Änglar och demoner, kriminalpolisen och filmen Onskan. Storyn är lite osammanhängande berättad i det snabba tempot som filmens längd medger. De flesta av skådespelarna har inte hunnit få in trovärdighet och jämnhet i sina repliker. Filmmusiken är välplacerad och genomtänkt.

Subjektivt så tycker jag att det är en helt ok lågbudgetfilm. Hade flödet i filmen varit jämnare och specialeffekterna färre så kunde det varit en höjdare. Men, om ett par år så minns jag kanske bara de bra sakerna. Jag skulle gärna se de senaste karnevalsfilmerna igen. Vet du om man kan få Sigillet på DVD? Directors cut?

I och med att jag, tillsammans med min officiella danspartner, var med som statist i filmen räknar jag med att ha förbrukat 3-7 sekunder av min tid i rampljuset. Antagligen är det en av orsakerna till att jag tycker att filmen är bra. :)

Ja, på tal om det så vill ni väl kunna se själva? Ladda ner trailern här och kolla. Under 1:04-1:07 syns jag hela tiden, om man vet om det...

För tillfället är den officiella källan till information om filmen på karnevalswebben. Men den kommer ju inte att leva för alltid. Jag såg filmen på Kino i Lund och på deras web finns om filmen lite information och ett diskussionsforum. Förhoppningsvis kommer också IMDb att upptäcka filmen så småningom.

Jag gillar som sagt filmmusiken, men jag kan för tillfället inte hitta vem som ligger bakom den. Förutom den härliga musiken som går i trailern (och påminner mig om Vangelis musik till Alexander) så var det en sång om cykling som jag vill höra mer av.

Hoppas att jag kan följa upp med mer information så småningom.

Kör: Transportproblem

Det är ett välkänt praktiskt problem att transportera en kör på ett förlustfritt sätt, och problemet att packa kören på ett sådant sätt att redundans uppstår i varje paket blir därför intressant. Mig veterligen finns inget sådant protokoll publicerat. Det är ett intressant problem i och med att storleken på ett vanligt paket är maximalt 5 (en normal bil) medan klassificeringen av körsångare vanligtvis sker i 4 sorter (SATB, TTBB) eller 6 (SSAATTBB). Det finns förstås även andra konstellationer. Det är alltså svårt att fördela helt redundant, speciellt med hänsyn tagen till att bilförarna är få och tenorerna färre.

I början av maj sjöng delar av LTH-kören i en vigsel i Falsterbo kyrka. Råmaterialet var 1 sopransolist, 2 sopraner, 2 altar, 3 tenorer, 1 bas och 1 basdirigent. Det är tydligt att denna mindre grupp är mer sårbar. Till förfogande hade vi 2 bilar. Vis av tidigare erfarenhet skänkte vi frågan en tanke men satte ingen större vikt vid lösningen. Detta aktualiserades igen då, självklart, en av bilarna fastnade på motorvägen innan Malmö. Det hade skett en olycka framför och ingen visste hur länge de skulle stå stilla.

Den lyckliga bilen kom fram utan förlust en timme före vigseln. Utan hela ensemblen hade vi svårt för att genomföra den planerade övningsstunden, liksom en vettig simulering av uppställningen. Vi gjorde naturligtvis en ansats, men eftersom vårt viktigaste kort - solisten - saknades satsade vi också på att finna en reservplan. Ny sång med tillgängligt material? Jodå, men vad ville då brudparet höra?

Det hela slutade så småningom lyckligt (de sa båda ja) för paket nummer två anlände strax före utsatt tid. I denna stund av lättnad tänkte vi inte riktigt på att rätta till bristerna i förberedelse, men det gick såklart utmärkt ändå.

Med detta äkta exempel frågar man sig: Är den teoriska packningsfrågan mindre intressant än den praktiska att upprätthålla en större redundans i ensemblen. Skulle vi förberett en andra solist, en alternativ sång? Ja, mindre med tanke på paketförlust och mer med tanke på bitfel (sångares sjukdom) är det nog viktigt. Att gå så långt som att redan från början fråga mottagaren om alternativ sång känns däremot onödigt.

Återstår att se om det kommer att komma mer utförlig forskning på området i framtiden.

Idag: Joggingtur och retur

Idag kom jag efter ett antal övertalningsförsök och ett antal andra försök ut på en joggingrunda. Initiativet låg förstås främst hos en av mina kompisar, men på nåt sätt så fann jag tanken tilltalande.

Historisk tillbakablick: När jag gick i gymnasiet hade vi idrott på schemat. Jag hade den i Eslöv ryktbare läraren Peder Jogstad. Inte alltför sällan ingick löpning i någon form i övningarna. Man kan lugnt säga att idrott inte var min främsta gren, inte ens löpning. Vanligtvis var sjukommasexan nåt som jag halvgick i yster fundering. Jag tycker mig minnas att den vanliga klockningen låg på något över en timme. Vet inte om det är rimligt. Hursomhelst så tog Jogstad en gång sig för att springa med mig runt och han nöjde sig inte med att jag ville stanna. Kanske minns jag tiden 43 minuter. Helt säkert minns jag att jag var hyffsat överraskad och stolt över att jag kom i mål, levde och överlevde.

Men det var på den tiden (12 år sedan?) när idrott var något jag hade på veckoschemat. Sedan dess kan jag inte påstå att jag upprätthållit min motionskvot. Jogstad ville vid tillfället slå vad om att jag skulle bli maratonlöpare. Kanske sa han "innan 30", men helt säkert skrattade jag och frågade inte vad jag hade att vinna. Sådana utmaningar driver inte mig, men eftersom jag trots allt minns det så kommer jag kanske en dag att tvingas inse att han fick rätt. Nä, inte särskilt troligt. Förutom att jag ibland springer efter bussen eller på tågperrongen (kort och inte så snabbt) kan jag bara minnas att jag i modern tid faktiskt en sommar för ett par år sedan tog mig för att jogga runt kvarteret en gång. Det gick inget vidare och gav inte mersmak. Som tur är är det nog mer motion än man tror att cykla runt i Lund.

Men, åter till dagsfärska bedrifter: Idag hade jag sällskap och då kunde jag ju inte vika av från planen. Och planen var en runda på 5 km. (Sanningen att säga så var det mer "fram och tillbaka" än "runda" och att det verkligen var 5 km har jag inget annat än hörsägen på.) Under parollen "spring inte fortare än att du kan prata" visade det sig vid tillbakakomsten att jag återigen var både levande och inte så utpumpad som jag väntat mig. Däremot var benen tämligen möra. Då fick jag lära mig lite stretchning (fast jag har mer att lära) och utflykten har inte gett bestående fysiska men.

Ja, faktiskt så kan det hända att jag drar ut på jogging igen. Visserligen är elementen av galenhet, nyfikenhet och upptäckarglädje borta inför andra gången, men jag kan kanske hitta andra drivkrafter. För sakens skull kan jag memorera lite tider som jag tog. Kanske det kan vara en intressant drivkraft att jämföra tider. Då får jag väl kalla detta "Längst ravinen" för att inte blanda ihop det med andra rundor.

Ut: 14.33 (innefattar start och något stopp för snytning)
Hem: 15.31 (innefattar en liten extrarunda men inga stopp)
Totalt: 30.04 (enligt uppgift något snabbare än väntat, men hon brukar inte ta tid)

Musik: Till havs med LTH-kören

Nu på söndag, den 7 maj 2006, kl 17.00 håller LTH-kören vårkonsert på tema "Vatten". Platsen är som vanligt Kulturskolans aula, Laurentiigatan 1 i Lund.

För bara 50 kr får du ett par trevliga timmar med sånger om allt från dimma och regn till hav och sjö. Ja, vi tar upp det mesta utan tårar: Det blir gammalt bland nytt, udda bland vanligt. Givetvis tar vårsångerna sin vanliga plats där de smälter snö och manar porlande bäckar. Haha, märks det att jag är mycket förtjust och nöjd med vårt tema?

Det blir bara en föreställning i vår så försumma inte att införskaffa en biljett. Kontakta mig i förväg eller chansa på att köpa i dörren. Och efter konserten får du gärna prata med mig eller skriva en kommentar här. Det är alltid roligt att höra vad publiken uppskattar.