Idag: Joggingtur och retur

Idag kom jag efter ett antal övertalningsförsök och ett antal andra försök ut på en joggingrunda. Initiativet låg förstås främst hos en av mina kompisar, men på nåt sätt så fann jag tanken tilltalande.

Historisk tillbakablick: När jag gick i gymnasiet hade vi idrott på schemat. Jag hade den i Eslöv ryktbare läraren Peder Jogstad. Inte alltför sällan ingick löpning i någon form i övningarna. Man kan lugnt säga att idrott inte var min främsta gren, inte ens löpning. Vanligtvis var sjukommasexan nåt som jag halvgick i yster fundering. Jag tycker mig minnas att den vanliga klockningen låg på något över en timme. Vet inte om det är rimligt. Hursomhelst så tog Jogstad en gång sig för att springa med mig runt och han nöjde sig inte med att jag ville stanna. Kanske minns jag tiden 43 minuter. Helt säkert minns jag att jag var hyffsat överraskad och stolt över att jag kom i mål, levde och överlevde.

Men det var på den tiden (12 år sedan?) när idrott var något jag hade på veckoschemat. Sedan dess kan jag inte påstå att jag upprätthållit min motionskvot. Jogstad ville vid tillfället slå vad om att jag skulle bli maratonlöpare. Kanske sa han "innan 30", men helt säkert skrattade jag och frågade inte vad jag hade att vinna. Sådana utmaningar driver inte mig, men eftersom jag trots allt minns det så kommer jag kanske en dag att tvingas inse att han fick rätt. Nä, inte särskilt troligt. Förutom att jag ibland springer efter bussen eller på tågperrongen (kort och inte så snabbt) kan jag bara minnas att jag i modern tid faktiskt en sommar för ett par år sedan tog mig för att jogga runt kvarteret en gång. Det gick inget vidare och gav inte mersmak. Som tur är är det nog mer motion än man tror att cykla runt i Lund.

Men, åter till dagsfärska bedrifter: Idag hade jag sällskap och då kunde jag ju inte vika av från planen. Och planen var en runda på 5 km. (Sanningen att säga så var det mer "fram och tillbaka" än "runda" och att det verkligen var 5 km har jag inget annat än hörsägen på.) Under parollen "spring inte fortare än att du kan prata" visade det sig vid tillbakakomsten att jag återigen var både levande och inte så utpumpad som jag väntat mig. Däremot var benen tämligen möra. Då fick jag lära mig lite stretchning (fast jag har mer att lära) och utflykten har inte gett bestående fysiska men.

Ja, faktiskt så kan det hända att jag drar ut på jogging igen. Visserligen är elementen av galenhet, nyfikenhet och upptäckarglädje borta inför andra gången, men jag kan kanske hitta andra drivkrafter. För sakens skull kan jag memorera lite tider som jag tog. Kanske det kan vara en intressant drivkraft att jämföra tider. Då får jag väl kalla detta "Längst ravinen" för att inte blanda ihop det med andra rundor.

Ut: 14.33 (innefattar start och något stopp för snytning)
Hem: 15.31 (innefattar en liten extrarunda men inga stopp)
Totalt: 30.04 (enligt uppgift något snabbare än väntat, men hon brukar inte ta tid)