En glömsk mans funderingar

I denna blog är det fritt för alla och envar att läsa de funderingar som Jens A Gulin - för att inte glömma bort - antecknar. Eller är det för att äntligen kunna glömma bort dem? Ingen vet ännu.

Denna text är skriven på svenska - This text is written in Swedish - Dieser Text wird auf Swedish geschrieben

Vit som nunnorna och fåren, grön som snön om våren. // JAG


 

- söndag, maj 21, 2006 -


Idag: Karnevalsavslutning

Lundakarnevalen har jag skrivit om förut och då använde jag en formulering som fick folk att tro att jag inte tyckte om Karneval. Det är inte helt sant, men en onyanserad åsikt är ju i alla fall något. I själva verket är det nog mer så att jag inte tycker om "en massa folk", "köer till grisen i säcken", "betala pengar" och så vidare.

En gång i tiden, bestämt 1998, var jag karnevalist i smånöjet Waterdome. Programidén var "som Laserdome fast med vattenpistoler". Det var ett gäng med anknytning till D-sektionen som stod för arbetet och visst engagerade jag mig i det. Framförallt minns jag att vi efter skadegörelse på området blivit ombedda att vakta under natten och det var ju en särdeles intressant upplevelse att tälta i Lundagård. Karnevalen är kul och en chans att göra något speciellt under sin studietid, men som besökare har jag inte frammanat den rätta inställningen. Inte ens när jag som karnevalist hade fritt inträde kom jag mig för att ge mig hän i andra nöjen än mitt eget. Köerna var långa redan då...

Nu hade jag dock turen att vinna fribiljetter till området (min motivering gick på tema "Karnevalståg" och "Skånetrafikens buss"). Eftersom jag sedan innan spetsat in mig på gratiskonserterna med Arja Saijonmaa och The Ark så var söndagen min givna dag. När jag nu ändå var inne på området så hade jag ju inte tänkt låta bli att utnyttja tillfället. Festligast tyckte jag att Konstifikets auktion var. Jag var sugen på att köpa konst, men kände inte för att bära omkring på det under konserterna. Kallast var de kycklinglår som jag köpte loss ifrån en servering. Jag skulle ätit hemma! Roligast var lotterihjulsföreståndaren som övertalade en av förlorarna att sjunga i mikrofonen. Han menade på att i tältet bakom kostade det pengar, här fick man sjunga gratis. Mest underhållande var Dokktet Skojjet 2 med sin TV-kväll och inslaget om Doktor Fil. Reklamfilmerna om Karnevöl nämner jag mest för att kunna länka. Mest osäkert var mitt besök i tältet med skylten "Finn ditt rätta JAG". Svaret var Einstein, men de antydde att det inte vad JAG utan Du som passade mig bäst.

Men, som sagt var mitt mål konserterna. Arja Saijonmaa kunde återvända till Lundakarnevalen för en konsert, men jag tyckte inte att hon verkade vara i den rätta stämningen. Visserligen hade Finland och "Hard Rock Hallelujah" vunnit Melodifestivalen men det tycktes mest stärka hennes vilja att sjunga för de bortglömda och utsatta. Och det gjorde hon väl bra, mycket Theodorakis, men hon tycktes inte uppskatta publiken. Flera gånger bannade hon oss för att vi inte var tysta. Kanske var det bra att jag inte fick någon med på min paroll "Vi är Arja fans".

Då var The Ark på bättre humör. Och bara "fyrverkerieffekterna" på scen räckte för att göra konserten till en värdig avslutning. Därtill är det bra låtar Salo och grabbarna har att servera och publiken var fulltalig (och där vi stod tämligen ung och hoppig). Finalen blev visserligen gullig, men inte särskilt bra, när Ola Salo lämnade över mikrofonen till Arja. Hon hade nog inte hört "Calleth You, Cometh I" förut.

Om The Ark får jag skriva mer om nån annan gång. Ja, Arja också.