Kör: Klagokören

Klagokören har fått ett ansikte, eller flera, efter att den finska motsvarigheten iscensattes i Birmingham 2005. Konceptet är enkelt. Samla folk, låt dem klaga, sätt musik till verket och framför det offentligt.

Svängigast i gänget: Beschwerdechor Wilhelmsburg. Förutom att texten är ganska kul så är det den mest musikaliskt intressanta kompositionen jag sett i samlingen: Varierad och flerstämmig. Men allteftersom tanken sprider sig så kan det komma fler guldkorn i vaskpannan.

Föregångaren Birmingham är i och för sig inte så dåliga de heller. De har ett försprång i att sjunga på engelska och att klagomålen rimmar ganska bra. Lite flerstämmighet kan höras, men den drunknar nästan i folkligheten.

Jag gillar idén men skulle nog ha svårt för att inte redigera och likrikta klagomålen, till en karikatyr. En klagokör från Lund skulle inte vara folklig, men akademisk och korrekt. Men kanske skulle man inte behöva redigera för att få fram den? Och med Lunds körliv så skulle också rösten vara skolad, inte folklig. Men med så strikt framförande så är konceptet urvattnat och man har återinfört teater- och operakonsten.

Men kanske klagokören alltid blir en karikatyr. En persons missnöje blir en fjäder, som blir en höna, som kacklar. Att läsa om London
är roligt även om jag knappt varit där. Man förstå och tänker att samma karikatyr går att lägga på hemstaden.