En glömsk mans funderingar

Kör: Dubbelkvartetten HK gör HarmoniKrysset

2011-04-11T20:14:00.004+02:00

Nu är det äntligen dags! Dubbelkvartetten HK har samlat sig till konsert igen. Denna gång en i mina öron fantastisk idé att sätta i verket: Harmonikrysset! Självklart bygger det på samma koncept som radions melodikryss, men i vår version ännu mer gemytlig, än fler listiga ledtrådar och garanterat fritt från badlakanspriser. Men det ska i alla fall delas ut pris till den som sköter sig bäst och har mest tur och de som blir utan kan glädja sig med att det är musik nog åt alla. Välkommen till HarmoniKrysset - Söndagen 17/4 2011 i Lund - Närmare bestämt kulturskolans aula, kl 16.00. Vi hörs!

Fotnot: Sångare i HK är denna gång Andreas Jentch, Ann Svensson, Emma Fors, Eva Frühwald, Gabriella Åkesson, Hans Bagge, Jens Gulin samt Markus Svensson.

Recept: Mjuk currykumminkaka

2010-11-23T23:33:00.003+01:00

Alla vet ju att man inte har peppar i en pepparkaka, men hur är det med currykumminkakan? Ett utlämnande reportage om vad som händer när curry och kanel ser lite likadant ut i sin påse...

På recept: Mjuk currykumminkaka

Ingredienser:

2 st ägg (skalfria)
1 dl strösocker
1/2 dl muscovadosocker
1/2 dl florsocker
1,5 tsk curry
1,5 tsk kardemumma
1,5 tsk ingefära
1 tsk gurkmeja
1 tsk spiskummin
1 tsk bikarbonat eller 2 tsk bakpulver
1 dl flytande smör el. dylikt
1,5 dl filmjölk
3 dl vetemjöl

Instruktioner:

Sätt igång ugnen på 175 °C
Elvispa ägg och socker tills det blir brunt och fluffigt (eller så länge du orkar)
Smaka av med kryddor
Slå i bikarbonat
Elvispa lite, så det blandas ordentligt
Slå i de sista ingredienserna
Elvispa!
Du glömde väl inte tända ugnen?
Smörj en trevlig form med flytande smör
Låt kakan baka sig i 45 min. och tag den därefter ur ugnen
Låt formen svalna en stund
Lossa kakan från formen och lägg tillbaka formen över kakan medan det svalnar ytterligare

Som på alla riktiga bakbloggar måste det ju vara en bild här, men det återstår att se om det blir av när ugnen är tom. Men att det är en fantastisk kaka kan jag redan nu lova! Till min uppriktiga förvåning läser jag nu att jag inte alls var först att testa kryddkakor. Tänk om inte internet fanns!

Storytel - ljudbok i mobilen

2010-08-10T12:12:00.007+02:00

Om man inte har tid att läsa så mycket som man vill kan man lyssna på ljudböcker medan man gör annat. Att få böckerna strömmade till mobilen är praktiskt, inget krångel för att föra över dem till en mp3-spelare och ingen risk att man behöver sitta still.

Från att ha varit ointresserad av ljudböcker har jag testat Storytel och kommit fram till att det är en speciell upplevelse. Svårt att sluta. Berättelsen vävs delvis in i ens egen vardag när man inte bara stirrar i en bok. En inslevelsefull uppläsare gör sitt till. Men det tar också ganska lång tid att ta sig igenom en ljudbok och det är inte allt som går att kombinera med "läsande". Hade jag varit pendlare hade det varit en given förströelse. Som semesterlektyr kan man ha nytta av en lång bok på en lång resa, i alla fall om resan går inom Sverige och mobiltäckningen är god.

Nu fick jag erbjudande om att gratis testa Storytel för deras nya app till iPhone och Android. Perfekt! Vad bättre är att du kan testa det du också! Läs nedan för exakta instruktioner. Har du iPhone eller Android så har du din chans att registrera dig för två gratis böcker (i en månad) senast 22/8. Ett finurligt avtal har de gjort: "Vid mobil lyssning är datatrafiken kostnadsfri vid lyssning inom Sverige för kunder hos Tele2, Telenor, 3, Telia och Halebop." Det känns helt avgörande att man inte betalar extra för trafiken, men kanske de flesta med smartphones har flatrate ändå.

Alltså, du med Android (tyvärr funkar inte med Sony Ericsson X10 etc. för närvarande) eller iPhone (inte testat) anmäler dig på en specialsida. På webben väljer du den första boken ur ett begränsat urval. Kanske en tung deckare, eller en lättsam Babben Larsson? Vet inte varför man måste välja bland dessa få, men man måste visserligen inte lyssna färdig på den innan man väljer sin nästa. Den andra boken får man välja fritt och betalar med en "fri bok" på uppenbart sätt efter att man provlyssnat lite.

Exakta instruktioner:
Edit 17/8: Instruktionerna borttagna då sidan ändrats trots att tiden inte löpt ut. Ett snarlikt erbjudande finns kvar på http://www.storytel.se/buzzador, men inte samma så jag kan inte uttala mig om det. Det är också möjligt att instruktionerna jag gav var missledande och bara gav möjlighet att lyssna på en bok. Det är förstås bättre än inget. :) Kontakta Storytel vid problem.

När du lyssnat färdigt på din bokkvot verkar det inte gå att lyssna på fler, men det blir inte heller något felmeddelande så det kan vara lite förvirrande när inget händer. På webben kan man provlyssna några minuter på inledningen av en bok och får sedan fråga om köp. För att säga upp avtalet så måste man ringa upp till Stockholm och det är ju lite jobbigt, men också ganska trevligt. Självklart får man erbjudande om att hänga kvar en månad till, i mitt fall fick jag som Buzzador erbjudande om en bok till för 19 kr eller specialen "49 för unlimited i en månad". Det var ju inte så dumt med tanke på att vanliga inträdeserbjudandet är 99 för unlimited.

Innan du går vidare bör du, för att friskriva mig från ansvar, också läsa igenom allt jag fått veta. Om det krävs lösenord får du trösta dig med att jag skrivit ner det viktigaste ovan.

Anledningen att jag fått detta fina erbjudande är att jag är Buzzador, med uppdrag att testa nya saker och berätta vad jag gillar. Det är också kul, hälsa från mig om du vill testa.

Fotnot: Helt ointresserad har jag tydligen inte varit då jag redan 2006 skrivit om en audiobok.

Kör: Körstämman i Skinnskatteberg 2001

2010-03-14T22:49:00.002+01:00

Körstämman i Skinnskatteberg besöktes 2001 av delar av LTH-kören. Då var jag på minnesvärda konserter med Vocal Six respektive Orsa Spelmän. Alf Hambe hade skrivit en mässa "I välsignan och fröjd" där jag deltog i församlingen, inte lika minnesvärt, i en vrå bakom en orgel tror jag. En annan oväntat mysig stund var "Morgonkonsert på Matkullen" med Kerstin Sonnbäck-Hagfeldt och Tamarind. De var duktiga och roliga och visste att berätta. Troligen en av folkmusikkrokarna som jag fastnat på. Att det var buss tidig morgon och en del skog att forcera hörde nog också till poängerna. Vi var inte så många i skogen så man fick ju bättre plats än i kyrkan. Minns också att det var en fotbollsmatch som några inte fick missa denna söndag 17 juni 2001. Inget minne av vad det var för match, men jag tror den gick bra.

Eller är dessa minnen redan förvildade?

Ser att N.Nöbbelövs kyrkokör och Tornkören från Stångby-trakten samt Manskören Staffan från Staffanstorp också var på plats vid samma tid. Undrar om de fortsatt att åka dit eller om det just detta år varit en effektiv reklamkampanj i Lund. Annars tror jag att inspirationen till resan kom från V.Vram via en pilotgrupp året före.

Arkeologisk utgrävning för bofasta

2010-03-14T22:01:00.003+01:00

Ett av mina hobbyprojekt nuförtiden är att sortera bland papper jag samlat på mig under åren. Bäst är att slänga saker förstår jag, men att samla dem i nya konstellationer - så att minnena blandas om lite och gör nya bekantskaper - och att sätta dem i praktiska pärmar är ju inte heller så dumt.

I denna arkeologiska utgrävning utkristalliseras ett mönster av papper jag sparar på:

Ekonomiska översikter som jag aldrig behöver titta på egentligen
Kvitton och avtal som jag säkert inte behöver
Noter jag sjungit eller ej
Saker jag skrivit, e.g. texter, musik och annat kärt
Saker jag ska skriva
Tidningar jag ska läsa
Omtankar
Diverse annat...

Mest noter är det nog. Ohanterligt mycket noter. Går det att oranisera noter egentligen?

Lättnad:

Det går att slänga ganska mycket papper. I alla fall kuvert kring papper...
Efter studietiden blir det inte så mycket konstiga papper och böcker att förvara.
Mycket sker digitalt nuförtiden och få viktiga papper, men ve och fasa att städa i datorn!

Eftersom jag vill mena att denna blogg är till för att memorera spännande saker i vardag och fest har jag härmed kungjort detta faktum.

Kör: Nu är det jul igen

2009-11-30T00:19:00.002+01:00

Som körsångare tar jag gärna ut julen i förskott och hela december är öppet fält för julkonserter.

LTH-kören håller Ju(l)bileumskonsert för att fira 15 år i branchen. Det blir godbitar från förr, inklusive någon julsång. Jag ser fram emot att få dirigera ett fyndigt arrangemang på en av mina favoritlåtar och hoppas på att vi ska göra det rättvisa.

Två konserter blir det den 6/12 2009, dels kl 15.00, dels kl 18.00 och priset rimliga 50 kr. Det blir fika i pausen så räkna med 1.5 till 2 timmar. I dessa tider är det visst också så att man ska länka till facebook event.

Lustspel - Lunds studenters spelmanslag, som för tillfället inte verkar uppdatera sin hemsida, har konsert 8/12 kl 19. Även här är platsen Kulturskolan i Lund och priset nästan gratis. Eftersom det är häftigt med folkmusik och de spelar till dans efter konserten så tycker jag att man ska gå dit. Extra incitament denna gång kan vara att Dubbelkvartetten HK kommer att delta i konserten och sjunga lite folklig julstämning. Om inget annat så är det ju ett skäl för mig att komma... Och en vanlig tisdagkväll kan väl inte du heller ha något bättre för dig?

Web: Faktoid

2009-10-29T17:53:00.003+01:00

Jag snubblade på ett TV-klipp där Peter Olausson får frågor utifrån sina böcker, där han vill ta död på myter. Inslaget i sig självt säger något om medias roll i bildandet och upprätthållandet av myter och intresset för dem. Nu får jag genast säga att jag inte läst någon av hans böcker och jag kan inte säga något om dem, men jag är lätt allergisk mot sanningar som presenteras som självklara.

Min favorit är när han skruvar sig och redogör för att Adolf Hitler var av medellängd: "Han var av medellängd. Han var ungefär som jag. Han var inte sådär påfallande kort som man ibland tänker sig."

Jag kan inte säga att jag tänkt nämnvärt på olika personers längd (förutom när jag lyssnade på Hipp Hipp! Podcast 500 (ser inte ut att vara tillgänglig längre)) så jag har inte koll på vad man ibland tänker sig. Inte heller har jag sanningen i absoluta mått. Men nog kan jag säga att Olausson själv verkar påfallande kort? Så antingen sitter han ner, eller så är programledarna ovanligt långa, eller så finns det en definition av medellängd som de inte väljer att gå in på. Oavsett så känns det hela mer populistiskt än (intres-)sant.

En rubrik man lockar med för vidare läsning är "Dör småfåglar av att äta riskorn?" och svaret kan anas innan man klickar. Å andra sidan är väl svaret helt ointressant utan att sättas i ett sammanhang? Och klickar man på videon ges faktiskt lite mer än bara svaret. Det är ju betryggande.

Ifall Olausson googlar fram min blog i jakt på fler faktoider att såga, eller om någon annan vill ta upp ett författarskap, så ska jag bjuda på några:

* Man dör av att äta pizza.
* Det är varmt i en bastu.
* Jorden är rund.

Ex-tentor efter examen

2009-05-22T15:39:00.002+02:00

LTH frågade mig om hur de ska kunna profilera sina fortbildningskurser. Det vet jag inget om, jag har aldrig fått fortbildningserbjudanden från dem efter examen. Kanske det är ett ställe att börja på? :)

Hursomhelst så har jag fortsatt kontakt med studenter på LTH och därför friskar jag ibland upp minnet över någon liten uppgift från deras dagliga studiebörda. Ibland kan jag hjälpa till att förklara något, ibland kan jag i alla fall sätta igång en rimlighetsbedömingsprocess som kan leda närmre en lösning. Oavsett så tycker jag att det är spännande att tänka tillbaka på gamla kurser - och vem är inte lockad av en utmanande knep-å-knåp eller en teknik-fråga i stil med de som ges i Ny Teknik?

Alltså kan jag tänka mig ett sätt att hålla liv i de kunskaper som jag fått genom kurser som jag nu inte använder i mitt dagliga värv. Om jag kunde prenumerera på "ex-tentor" från några kurser skulle jag då och då, utan krav på mig, få lite lockande pyssel. Efter varje tentaperiod så skulle jag få (länk till) tenta och ev. lösningsförslag varpå jag kunde kontrollera hur mycket jag mindes, samtidigt som det var mig en påminnelse om lösningsmetoder som kanske går att applicera även i andra ämnen. I förlängningen kunde LTH marknadsföra fortbildning/fördjupningskurser utifrån prenumerationerna. Bortsett från det och det allmänna utbildningsvärdet så är kanske vinsten för mig större än den för LU. Men en lysande idé likväl!

Kompletteras detta utskick med ett diskussionsforum på internet så kommer frågorna säkert att debatteras där i efterhand. Kanske kommer det nästa års studenter till godo och möjlighet att knyta kontakter mellan arbetsliv och studerande ökar. Jag är också säker på att framtida doktorander skulle vara lätta att urskilja på forum, där de glänste i både ämneskunskaper och pedagogik.

Hur man ska få alla instutitioner att samarbeta om detta lägger jag mig inte i. Jag är nöjd om enstaka professorer snappar upp idén. När det kommer till kritan vill jag nog inte bli påmind om alla kurser jag läst ändå...

Kör: Halvseklets Klassiker - popkör i HK-urval

2009-01-25T23:00:00.003+01:00

Dubbelkvartetten HK har denna gång fokus på radiopop från det gångna halvseklet. I arrangemang för a capella-kör hör du hits från The Beatles, ABBA, Deep Blue Something, m.fl.

En kort konsert med fart och fläkt. Meddela mig gärna om du vill komma!

- Fri entré -
Söndag 1/2 2009
Kl. 15.00 i Kulturskolan
S:t Laurentiig. 1, Lund

För ytterligare information hänvisas till affischen.

Film: Karnevalsfilm

2008-05-16T11:59:00.004+02:00

När jag spankulerade i AF-borgen såg jag en affisch om "Karnevalsfilmen 100 år". När jag kommit hem hade jag dock glömt webadressen så nu har jag sökt mig fram till några ledtrådar.

Sydsvenskans artikel är väl mest allmängiltig men den ger också ett spännande förebud om en DVD-box nästa karneval och möjlighet att se web-tv på temat.

På söndag (Kino 18/5 kl 14.00-16.00) är det alltså andra visningstillfället och en chans att återigen se förra karnevalsfilmen Sigillet. Vi får se om jag känner det lockande nog att betala 50 kr för att stänga in mig utan sol även dessa timmar. De övriga filmerna under föreställningen känner jag inte till något om.

Programmet antyder vidare att det sista tillfället är nästa lördag (Kino 24/5 kl samma tid?) men tyvärr finns det inte med i biokalendern ännu. Då hoppas jag i alla fall kunna gå dit. "Vaktmästaren och professorn" ifrån 2002 är en höjdare enligt mig, både musikaliskt, cinematiskt och som berättelse. Visst kan jag se den på DVD, men på bio får jag också chans att se Rektorn från 1990. Den filmen har jag ingen aning om vad den kan ge, men genom min sökning på nätet så har jag ändå blivit lockad av musiken. Återstår att se om den kan höras i filmen.

Tyvärr hade inget av tillfällena Blinka lilla stjärna från 1998 på programmet. Jag får hoppas att den kommer med i en framtida DVD-box så att jag kan se den igen och revidera mitt minne av den.

NSSS 2008

2008-05-13T09:29:00.002+02:00

Jag skrev häromdagen om min körfärd till Norge. Emedan det kommit en rapport i media, med en ståtlig bild och allt, så kan jag passa på att utveckla den berättelsen. Här är ytterligare en fin bild från strax före konserten. Så mycket om publiken...

Hans Lundgren, nuvarande Director Musices vid Linköpings universitet, var en av initiativtagarna till det första NSSS i Linköping 1987. Han är också en drivkraft i det fortlevande NSSS och lockar med NSSS 2011 återigen i Linköping. Han ansvarar också för en websida med samlad information. Förutom den hittar man god information på Wikipedia och för NSSS 2008 på Stavanger Studentsangforening hemsida.

Det är svårt att veta vad som hänt om tre år, inför nästa NSSS, men jag är mycket spänd på vad Lundgren och Linköping ska göra. Det kommer alldeles säkert att bli ett i deras ögon storartat NSSS. Hur ter det sig i mina ögon då? Påminn mig om två år att jag ska hålla mig framme och få en plats i skaran om tre.

Kör: LTH-kören Jorden runt!

2008-05-10T09:54:00.002+02:00

Allt är inte teater, redan imorgon är det konsertdag.

LTH-kören håller konsert 2008-05-11, denna gång med temat Jorden Runt. Läs mer på websidan.

I april var vi i Norge på NSSS Stavanger 2008. Där sjöng vi Carmina Burana med "nästan 1000" sångare, varav FN-kören såklart inte ska glömmas. NSSS är ett återkommande studentkörsevenemang dit LTH-kören och jag har åkt sedan Tallin 1999. Av den anledningen valde jag att åka med LTH-kören åter igen, men såg till att kunna passa in och fylla min plats även i FN-körens konsert.

Ja, så de som vill följa med LTH-kören jorden runt, utan att behöva åka genom Norge rent fysiskt, bör vara alerta imorgon. Tyvärr tror jag att biljetterna är kvar i mycket begränsat antal så kom i god tid.

Kör: Egalias Döttrar och JAG

2008-05-10T09:37:00.006+02:00

Får jag berätta om en stor upplevelse i mitt körliv?

Lunds Studentteater sätter upp Egalias Döttrar och sångare ur LTH-kören finns på scenen och sjunger stämningsmusik, till stor del nyskriven av mig. Föreställningarna löper över 2008-11-14 till 19. Boka biljetter på webben. Det går bra att ange mig som bokningsreferens.

Föreställningen "Egalias Döttrar".

För den som tycker om turspel och inte bara skådespel kan jag tipsa om att Lokaltidningen Lund har en tävling där biljetter till Egalias Döttrar delas ut.

Sista dag är måndag 2008-05-12 och svaret ska gå till "svar [på] lokaltidningen.se". Vad är då frågan? Låt mig citera:

Dramat "Egalias Döttrar" bygger på...

A. En svensk film

B. En norsk roman

C. Ett lundaspex

15 vinnare får 2 biljetter vardera. De har biljetter för 16 & 18 maj och besked ges via mail.

Lycka till! Vi ses i vimlet.

Film: Videoreklam

2008-03-22T09:44:00.005+01:00

Bioannonser, recensioner och puffar i alla de former brukar inte göra mig så intresserad. Att jag blir nyfiken på en film hänger oftare ihop med att den visas på TV och att jag tittar, att titeln oväntat dyker upp i en sökning efter nåt helt annat, eller att någon rekommenderar den.

En annan typ av filmreklam jag faller för är tidningar som sida upp och sida ner, med filmsäljarnas ord, berättar hur bra filmen är och får precis lagom utrymme för att göra det spännande. För att kartlägga vad det är som lockar mig, men utan att behålla tidningarna så gör jag en lista här:

Pixar
* Råttatouille
* Shrek den tredje

Romantisk komedi
* Ciao bella
* License to Wed
* The Good Night
* Underbar och älskad av alla
* På smällen

Maktlöshet och vansinne
* Disturbia
* Ond aning
* The hitcher
* The messenger

Tänkvärt och verkligt?
* Irina Palm
* Svarta nejlikan
* Bluffen
* Farväl Bafana
* Ett öga rött

Audrey Tautou
* Tillsammans är man mindre ensam

Andra världar
* Stardust
* En ung Jane Austen
* The Simpsons - filmen
* Harry Potter och Fenixorden

Kanske det vore lättare att kategorisera de filmer jag avfärdar? :-)

Nu är det så att jag sett Råttatouille och inte tyckte den var så bra som jag väntat mig. Men de tidiga Pixar-filmerna har ändå gjort en kategori som lever kvar i filmvärlden. På samma sätt gjorde jag Audrey Tautou till en kategori som ska få mig att se ännu en film som jag upplever som lika mysig som Amelie från Montmartre. De filmer jag nu sett i kategorin har inte nått dit, men kategorin är etablerad och även om hennes namn inte användes tydligt i reklamen så gick det mig inte förbi.

Saw var en film som enligt beskrivningen passade in i maktlöshetskategorin, men våldet tog fokus från psykologin och SAW II drog i mina ögon åt fel håll. När Saw VI lanseras med 3 meningar under epitet "skräck" så har jag sedan länge slutat att lockas.

Vad Jane Austen gör i min lista har jag svårt att förklara. Återstår att se om jag kommer så långt på listan.

För övrigt så har bokrea-kataloger samma effekt.

Musik: Psalmtävling

2008-03-16T22:02:00.002+01:00

"Lunds stift inbjuder till en psalmtävling för att fira 50-årsjubileet av beslutet att kvinnor får bli präster."

Det är ord från en pressrelease som jag sett notiser om i snart sagt alla tidningar. Men ingenstans har man fått veta var man kan läsa mer och vart man skickar sina bidrag.

Efter lite sökande hittade jag deras pressrelease. Så nu kan du läsa själv och knåpa ihop något innan 15 april.

Lycka till!

Stöd Röd Skottdag!

2008-02-28T03:38:00.007+01:00

Röd skottdag innebär att en ledig dag införs vid skottår. Man har påtalat att det kan vara en lämplig kompensation för röda dagar som ibland infaller under veckoslut.

Kampanjen "Röd skottdag. Nu!" kommer alldeles närsomhelst att lansera sin hemsida och driva en aktiv lobbyverksamhet i maktens korridorer. Under Sveriges tid som ordförandeland för EU nästa år bör den nationellt införda dagen också kunna få fäste utomlands.

Vi, folket, gör dock bäst i att inte vänta på byråkratiskt genomförda åtgärder. Låt oss visa att vi har makten i egna händer!

Självklart börjar vi då med att befästa skottaftonen. Vad är juldagen mot julafton? Nyårsdagen mot nyårsafton? Det är aftonen som börjar dagen, lyder en gammal känd sanning.

Avsevärd kvalitativ forskning ger vid handen att en modern självförstärkande högtid baseras på följande punkter:

En dag därpå
Umgänge och personlig bekräftelse
Sillförtäring
Kommersiella krafter
TV-underhållning

Samtliga viktiga aftnar täcker upp alla dessa viktiga punkter, utom nyårsafton som nuförtiden käckt lämnar sillen som en valfri traditionsförstärkning.

Jag har medvetet inte fört upp "sup- och spritdrycker" på listan (tvärtemot Svensson 1963), då jag menar att alkohol för de flesta är en till större delen vardaglig ingrediens. Vardagen, därpå spriten, intresserar mig inte i detta fall. Kan tilläggas också att Valborgsmässoafton inte ingår i materialet. Detta beror främst på att det är inte är Valborgs namnsdag som förklarar firandet och att denna afton därmed utmärker sig som undantaget som befäster regeln.

I instiftandet av skottafton-traditionen har vi som föregångare ett stort ansvar att stävja det grova och främja en profilering av denna afton gentemot andra högtider. Vi får därmed ännu ett skäl att inte invänta "Röd skottdag" och kommersiella krafters påtryckningar. Förväxla inte stressiga förberedelser med behagligt umgänge och missta inte kommersiell uppvaktning för att vara personlig bekräftelse.

Mitt förslag är alltså att ta skottaftondagen som halvdag ifrån vardagslivet och bjuda in goda vänner på en ordentlig "skånsk sillamad". Det skadar nog inte att därtill släppa in moderna vindar och försäkra aftonens fortskridande med en film. Låt mig erbjuda en riktig Scott-afton med något av Ridley Scott. Själv tänker jag mig Blade Runner eller 1492. Thelma & Louise bör vara en film som kan tilltala en bred skara. A Good Year heter en film jag inte känner till. Romantisk dramakomedi, bland annat med etiketterna "box office flop" och "female nudity", kan det vara ett säkert kort?

Låt inte denna skottafton gå dig förbi! Stöd Röd Skottdag!

Web: Boubunc

2008-02-28T01:48:00.004+01:00

När jag var liten fick jag äran att representera min klass i en lokal radiotävling där temat var "år och månader" eller så. Då lärde jag mig inte bara om Janus och Februs utan också att Skottdagen infaller den 24 februari vart fjärde år, med vissa undantag. Formeln för dessa undantag minns jag att jag lärt ifrån en datortidnings programmeringsexempel långt före rubriker om millenniebuggen bidrog till att göra 2000 så besvärligt. (Läs om undantaget här så ser Ni att det är lätt att få allting fel. Lita alltså inte på den beskrivningen utan vänd Er i stället till den erkänt sannfärdiga Wikipedia.)

Just år 2000 anses numera som en överdriven risk, men för mig är det ett år då jag tvingades göra upp med mitt tidigare leverne. Skottdagen blev i Sverige officiellt flyttad till 29/2, min djupt rotade föreställning om Skottdagens historiska ordning föll. Lyckligtvis fanns det i stundens mörker en räddning: Den urgamla festen Boubunc. Roxana involverade mig för den historiska iscensättningen av Boubuncs återinförande. Det var lika stort som när OS bestämdes återinföra de tävlingar i snowboard och ishockey som Grekland fröjdats åt i antikens dagar.

Boubunc har trots tidens gång inte fått något större fäste i samhällsordningen. Jag vill göra detta blog-inlägg för att inte mötas av tomhet i framtiden. Konceptet är enkelt, tag det ut i världen: Forma traditioner och samlas i knytkalas. SEO-bluffare har uppenbarligen missat detta vackra ord, men hur länge kan det vara så?

Jag vill också passa på att lansera en blog-kampanj för Skottafton: "Stöd Röd Skottdag!". Det är en underground-rörelse med ett syfte som alla faller för. Med bloggens samhällsrevolutionerande kraft förväntar jag mig snabb spridning. Läs den anslutande artikelnoch fundera på vad du kan göra.

Kör: Sista chansen 2007

2007-11-12T11:42:00.000+01:00

Nu är det dags för den stora konsert-tiden igen. I vanlig ordning är det främst LTH-kören, FN-kören och HK man finner mig i. Det är därför naturligt att det är dessa jag gör reklam för. :)

FN-kören är först ut med manskör på temat "öst och väst".
http://www.fnkoren.org/
Lördagen 24/11 kl 15 samt kl 17 står det att välja mellan. Plats: Universitetsaulan, Lund.

LTH-kören sjunger dagen därpå om rymden och stjärnorna.
http://www.lth-koren.se/
Söndagen 25/11 kl 15 samt kl 18 river vi av dagens program i Kulturskolan, Lund.

Dubbelkvartetten HK bryter mönstret och har inte egen konsert. I stället kan man höra oss sjunga i gudstjänsten i Maria Magdalena kyrka (Östra Torn, Lund) kl 10 den tredje advent, alltså 16/12.

Jag kommer att närvara vid alla dessa tillfällen, men jag kan tänka mig att du som läser funderar på vilka man ska gå på. De är alla olika så det är ingen lätt fråga, men ett visst beslutsunderlag kan jag erbjuda.

Format: HK är som sagt del i ett sammanhang och vi kommer att sjunga några sånger utan avsikten att sticka ut. En mindre ensemble som sjunger a capella. FN ligger på andra extrempunkten när man genom konserten skapar ett sammanhang som man fyller med solister och instrumentalister utöver kören. Faktiskt är det ganska få sånger som kören sjunger. Formatet är alltså mäktigt och till synes påkostat, något som passar en kör med 60 frackklädda män. Det är stort och kräver det stora. Emellan ligger LTH-kören. Här ligger fokus på den egna kören, en blandad kör med runt 30 sångare. Också här dominerar a capella-sången. Som ett led i sångarnas fria utveckling har vi också några sångensembler ur kören som på eget bevåg framför ett stycke vardera.

Musik: Alla tre gör en ansats att ha en varierad musikalisk sammansättning. Från enklare till de mer sammansatta och mäktiga uttrycken. Igen ger HK den mest samlade framställningen med uteslutande sakralt, i advent och julstämning. LTH-kören spänner över stora vidder med temat och det ger sig också till känna i musiken: Enkel serenad, över nykomponerad lyrik till en gammal överdådig bild av himlakören. (Den senare förebådar redan att vi inte kommer att göra den rättvisa genom textraden "how then can mortal tongue hope to express...", men vi gör ett försök.) FN-kören har också ett nykomponerat stycke på programmet men satsar i övrigt på det storslagna med en dos ryskt och en dos engelskt. Kompletterande kör och solister kommer att ge konserten ett bredare musikalist innehåll som inte ens jag känner till.

Bekvämlighet: Det kan tänkas bli trångt om platserna, men jag förmedlar biljetter till den som vill ha. I kyrkan behövs ingen biljett, så det är ju bekvämt. Där är också sittplatserna väl stoppade och tiden inte alltför lång. Räkna med att konserterna går över timmen och ta vare på den inlagda pausen. Betänk också att bänkarna i Universitetsaulan är erkänt träiga. Kollektivtrafik ansluter till samtliga platser, men hur väl det passar med tiderna beror såklart varifrån man kommer. Parkeringsavgift utgår i de centrala delarna av staden.

Pris: Man kan nog tycka att priset är ovidkommande men också att det är likvärdigt pris. I kyrkan är inträdet fritt och kollekten går till något medmänskligt. 50 kr rakt över är vad LTH-kören begär och intäkterna finansierar körens verksamhet. FN-kören har en mer komplicerad prisbild men runt 70 kan man sikta. Till detta kommer möjligheten att för en liten slant få något att bita i under pausen. Även skivor kan säljas.

Tid: Generellt är den tidigare konserten lite mindre besökt, så där är det större frihet att välja plats. Sena tillfället har förmodligen lite bättre detaljnärvaro. Det man ville ändra på från första konserten är ändrat, det som var osäkert första konserten är säkrat. Å andra sidan kanske sångarna är lite tröttare.

Jens: Jag är som sagt med i samtliga så om jag är den viktiga parametern bör man gå på allt. :-) Mest Jens är det nog annars i LTH-kören. Av sången har jag i HK en större andel än i större kör. Stiligast och mest frack-klädd är jag i FN-kören.

Välkommen!

Web: En serie händelser

2007-07-07T20:15:00.000+02:00

Idag har jag surfat på det vida internet. Bland annat hittade jag till en tecknad serie kallad Casey & Andy.

Tecknade seriesekvenser kan vara roligt, men ofta blir de lätt fattiga i sitt korta format. Andy Weir har lyckats hitta ett universum som håller mig intresserad. Den är uttalat ritad om ett par galna forskare, men det finns många fler bottnar med.

JAG bläddrade i serierna för att se om något jag kunde länka till skulle kunna beskriva hela serien. Då dök den upp; en lek med läsaren, utan förklaring för den som inte klarar att dechiffrera den själv.

En annan oväntad gest i serien är en oväntad gäst. Nu är det visserligen inte så konstigt att Kung Carl XIV Gustav figurerar, med tanke på att han introducerades då han delade ut Nobelpriset. Men det är inte riktigt på detta sätt vi är vana att se kungen. Kanske han också är i ett parallellt universum.

Kör: Klagokören

2007-05-10T23:26:00.000+02:00

Klagokören har fått ett ansikte, eller flera, efter att den finska motsvarigheten iscensattes i Birmingham 2005. Konceptet är enkelt. Samla folk, låt dem klaga, sätt musik till verket och framför det offentligt.

Svängigast i gänget: Beschwerdechor Wilhelmsburg. Förutom att texten är ganska kul så är det den mest musikaliskt intressanta kompositionen jag sett i samlingen: Varierad och flerstämmig. Men allteftersom tanken sprider sig så kan det komma fler guldkorn i vaskpannan.

Föregångaren Birmingham är i och för sig inte så dåliga de heller. De har ett försprång i att sjunga på engelska och att klagomålen rimmar ganska bra. Lite flerstämmighet kan höras, men den drunknar nästan i folkligheten.

Jag gillar idén men skulle nog ha svårt för att inte redigera och likrikta klagomålen, till en karikatyr. En klagokör från Lund skulle inte vara folklig, men akademisk och korrekt. Men kanske skulle man inte behöva redigera för att få fram den? Och med Lunds körliv så skulle också rösten vara skolad, inte folklig. Men med så strikt framförande så är konceptet urvattnat och man har återinfört teater- och operakonsten.

Men kanske klagokören alltid blir en karikatyr. En persons missnöje blir en fjäder, som blir en höna, som kacklar. Att läsa om London
är roligt även om jag knappt varit där. Man förstå och tänker att samma karikatyr går att lägga på hemstaden.

Kör: Majsång etc.

2007-04-09T22:34:00.000+02:00

Utöver HK-konserten så är jag involverad i ett antal ytterligare som jag känner till i dagsläget.

Givetvis är LTH-kören som alltid klar för en vårkonsert i maj. Närmare bestämt den 6 maj klockan 18:00 i Kulturskolans aula, S:t Laurentiigatan 1, Lund. Jag dirigerar kören i ett par sånger på danstemat. På övriga sånger ser jag glad ut för att så många kommit för att lyssna! Medan jag sjunger, förstås. :-)

FN-kören förlägger enligt sin tradition vårens urladdning utomlunds. I år på Uppsalas KAPRIS, resan 11-13 maj. Mer info om detta finns tyvärr inte ännu.

Sen kom en förfrågan om jag 3/6 ville sjunga lite "Deutsche Messe" av Schubert tillsammans med Maria Magdalena-kören. Så får det bli!

Ett par bröllopssjungningar under sommaren är det också. Och så i september drar det igång igen. Då är frågan om jag ska hinna sjunga en konsert i Hörby medan för att hålla de kontakterna vid liv.

Som tur är har jag inte valt att vara med i någon kör som har väldigt många konserter...

Kör: Hjärtans Kär i HK

2007-04-04T00:01:00.000+02:00

Dags för en ny bejublad HK-produktion: Hjärtans Kär i HK.
En kort konsert med en blandad samling sånger för att liva upp vardagen. Meddela mig gärna om du vill komma!

- Fri entré -
Söndag 22/4 2007
Kl. 16.00 i Kulturskolan
S:t Laurentiig. 1, Lund

Kolla gärna in den retro-tuffa affischen och jämför med den senaste... :-)

Ny: http://jens.gulin.nu/blog/VarKvall2007.pdf

Gammal: http://jagulin.blogspot.com/2006/11/hstkvll-hos-hk.html

Idag: Postlåda anmäld saknad

2007-01-09T22:51:00.000+01:00

En kär vän som brukar möta mig i dörren varje dag var idag inte att finna.
Hur kan en postlåda av gediget slag bara få för sig att försvinna?
Har den likt Montmartres trädgårdstomte åkt på semester?
Eller har den tröttnat på reklam och gått för att lämna in protester?

Visst kan man smälla av i dessa tider
men jag hoppas och tror att vad det lider
så ses vi åter - fulla båda från tå till topp -
den med räkningar och jag med hopp.

P1 Bild

2006-11-03T00:36:00.000+01:00

SVT var och filmade FN-körens övning i måndags och berättade att det skulle ingå i programmet Sverige! på söndag. Det ska bli spännande att se vad det kan bli av det, för i TV-tablån sägs att progammet handlar om en skräputställning i Lund och om maktkoncentration i Norrland.

Men oavsett om jag kommer med i TV eller ej så fungerade programidén. Trots att jag inte har TV har jag fått upp ögonen för Public Service-TV. Det verkar som om man har gjort om TV-tablån helt för den ser inte ut som jag minns den. Trots allt känner jag igen programmen i SVT2, det är ju Radions P1 - med bild!

HöstKväll hos HK

2006-11-02T01:01:00.000+01:00

Nu drar sångsäsongen igång på allvar igen. Innan vintern drar ner öronlapparna totalt måste höstens ljudterapi få ha sin gång. Om det inte är bevisat att körsång är bra för kropp och själ så är det i alla fall inte försent att bidra till statistiken.

Söndagen den 12/11 ska jag sjunga och ha roligt tillsammans med goda vänner. Är du i Lund så är du välkommen att komma och lyssna och höstmysa. Helt gratis! Meddela mig gärna om du vill komma.

Gruppen i fråga är en dubbelkvartett bestående av sångare som jag alla sjungit med under längre tid i andra sammanhang, men som nu samlas under den kryptiska beteckningen HK. Det är väldigt roligt att sjunga i en grupp där alla får komma till tals och för min del ger det näring åt min kreativitet på många områden.

Ett av dessa kreativa utsläpp resulterade i följande fina affisch för ändamålet.

Musik: Der er noget galt i Danmark

2006-10-23T19:48:00.000+02:00

Dagens sång är "Der er noget galt i Danmark" i den version som sjungs av kyrkokören precis i början på den danska körfilmen "Oh happy day" med namn efter den mer kända gospelsången.

Körinslagen i filmen är överlag glättade och inte så smickrande för körsångare. Presentationssången är där en lustifikation över konflikten i körsångens traditionella format och den moderna sångarens förmodat lättsammare musiksmak. Lustifikationen är lyckad, då en lite råare pop/rocksång gjorts om till en tillknäppt körsång. Tyvärr måste jag erkänna att jag gillar den körifierade sången mer än originalet och att pop-pastisch i körsammanhang på mig verkar frigörande. Jag gillar glättig körsång! Jag gillar också människor som kan tillåta sig att vara löjliga ibland. Och gillar du inte körversionen så finns det också i tyngre rocktappning med "Den Danske Mafia".

När jag nu gör sången till dagens egen så måste jag ju också veta lite mer om den. Skrivet har den sedan länge avlidna John Mogensen gjort. Texten är samhällskritisk, med inriktning miljö och politik, och samtiden kritiserade honom för hans grovhet. Bland annat menar han att en av Danmarks nationalsymboler, Dybbøl Mølle, är en kvarn som maler helt åt helvete och att de rika styr skiten till de oskyldiga.

Mogensen har för mig oväntat tagit en plats i Danmarks kulturkanon. Det är dock inte för denna sång utan för den lite mer finstämda "Så Længe Jeg Lever" (läs/lyssna)

Mina sökningar leder så småning om tillbaka till filmen och gospelbudskapet. Mogensen själv var också med i ett flertal spelfilmer. Allt jag läser påminner mig om Cornelis Vreeswijk. Jag undrar om han skulle få plats i en svensk kanon.

Lyssna på originalet
Lyssna på körversionen
Kolla in Mogensens skivor

Perspektiv

2006-10-23T17:37:00.000+02:00

Ibland kan det vara bra att ta ett överskådligt perspektiv, se på saken från ett höghus t.ex. Ibland kan det vara bra att låta tiden gå lite för att invänta mer nyanserade synsätt.

Jag minns att jag skrattade gott åt vansinnet när jag läste om planerna på ett riktigt högt höghus på Ideon-området. En artikel i Dagens Industri i januari 2006 var det som berättade för mig. Höghuset i sig kvar kanske inte så vansinnigt, men artikelupplägget att det skulle vara en tävling med Malmös Turning Torso känns befängt. Likaså det att Sony Ericssons framgångar skulle vara nån form av drivkraft. Finansieringen av ett skrytbygge vill man nog har lite mer handfasta, egna resurser för.

Hursomhelst så är DI:s artikel något mina tankar ofta vänder tillbaka till. Inte för artikeln i sig så mycket som de kommentarer som snabbt glider ifrån ämnet.

Bäst gillar jag den sekvens där första skrivaren tänker ut att en satsning på området också kräver nya ätmöjligheter.

"Bättre restauranger / Då kanske vi kan få bättre restauranger på IDEON också." (von Plurin, inlägg 2)
"Ängslig / Sist jag var där betade skåningarna på fälten. Vad händer nu?" (Bystad, inlägg 6)
"Restauranger / Håller med 2 - får de inte bättre restauranger på Ideon, så jobbas det nog hellre vid Kockumsområdet i Malmö eller ngn annanstans. Skärpning Ideon!!" (Normalgourmet, inlägg 9)
"En som gillar persilja / men ibland blir man lite trött på den :-)" (msc, inlägg 10)

Den sista kommentaren kan behöva förtydligas för den som inte brukar äta på Ideon. Av någon anledning har minst två av traktens lunchrestauranger vanan att strössla klippt persilja över maten, detta avsett rätt.

Jag gillar också kommentarerna om baracker och Sparta. Det är inlägg som vittnar om hur mycket saker som kan förändras och ändå vara precis likadana. Tråkigt tycker jag däremot att det är när det utbryter krig Stockholm/Skåne. Anledningen är densamma: Varför kan inte människors mentalitet hänga med utvecklingen?

Schlaf, schlaf ein

2006-10-21T09:09:00.000+02:00

Jag la mig sent och tänkte tanken: Risken finns att jag måste sätta ett alarm för att vakna i tid till något jag lovat och inte ville missa. Att vakna är en av mina många dagliga svårigheter. Jag satte inget alarm.

Natten till onsdag vaknade jag i en dröm. Jag kallade det en mardröm, men det var snarare en sanndröm. Jag brukar inte drömma i klarhet, vakna och minnas, och därför blir jag alltid lika upprymd när jag gör det. Någon regissör har sagt att hans filmer kommer till honom i drömmar. Bilder har jag trott att jag, trots att jag dagligen ser saker och förstår dem, inte har hjärna för. Vill jag föreställa mig något gör jag det i text. Jag talar om känslor och om bilder men jag vet inte vad det är om jag inte formulerar det i text.

Musikutövandet är också en hobby som tydliggör känslor. Drömmen jag talar om satte mig som dirigent för en kör under instuderingen av en sång. Det gick dåligt. Så långt allting sant och inte skrämmande eller pinsamt, men ändå orogörande och trist. Dessbättre gick det faktiskt på onsdagskvällen när verkligheten kom ikapp. Kanske är det sant att man förbereder dagen under natten, samlar erfarenheter och lär av misstag.

Natten (eller morgon beroende på vem man frågar) till fredag ringde telefonen kort och jag vaknade med den panik jag kan ha när det ringer och jag inte vet om det var viktigt. Jag kommer att tänka på filmen The Ring som jag plötsligt inser har ett tvetydigt namn.

På lördagmorgonen vaknar jag igen i en dröm. Jag kan fortfarande se bilderna framför mig och handlingen löpte ganska mycket som i en film. Pulsen är hög och drömmen lämnade många frågor. Vem var det som var med i filmen? Jag hade ett omedelbart svar, men ögonblicket efter insåg jag att utseendet inte stämde. Kanke var det en dröm att tolka mer abstrakt, kanske var det en skådespelare eller stunt.

Klockan var 8 och det var tyst i hela huset. Rädd för att inte behålla bilderna formulerade jag ord.

Jag var på nåt superhemligt ställe, olovligt. Korridorer som på ett fartyg, möjligen rymdskepp. Plötsligt var det dags: Förflyttningen som var så i detalj planerad för att genomföras på kort tid. En grupp kom hastande genom kontorslandskapet. Två män var steget före och löste klarifieringen vid första dörren. Helt fräckt föll jag in strax bakom dem. Det var glasdörrar och vakterna lät oss passera. Mer kontorslandskap. Några av de propert klädda Pentagon-tjänstemän sittande vid de många datorerna tittade de upp. Det kändes som om jag var klädd i jeans och t-shirt och att jag omedelbart var röjd bland alla kostymer.

Ingen tid att bli fångad för nästa dörr skulle passeras. Jag var väl rätt klädd ändå. Sista dörren hade extra säkerhetskontroll. De två föregångarna scannades på något speciellt sätt, streckkod i nacken känns inte så vanligt men det var nåt sånt. Jag förstod att jag också skulle gå fram och återigen att det var förgjort. Jag hade ju ingen streckkod. Men jag räckte fram passerkortet och det räckte. Beslut på mikrosekunder, ingen tid att spilla. Varje ögonblick i förflyttning var en möjlig katastrof för gruppen.

Väl innanför dörren var alla i säkerhet och mötet kunde ta form. De tre höjdarna satte sig i fåtöljer längst fram, några medelhöjdare eller livvakter flankerade. Jag försvann väl i skuggorna. I stället fick jag se det ur mötesledarens ögon. Det är oklart vem det var, en riktig höjdare eller bara en cool underrättelsesamordnare? Det är också oklart vem fåtölj-höjdarna var. Bara Olof Palme nämndes vid namn. Han satt längst till vänster (sett från ledaren som stod som föreläsare) och var sig inte riktigt lik. Det var i alla fall tydligt att han var väl ansedd och att han var med var en stor triumf. Bredvid honom satt kanske USA:s president och därintill Sovjets eller motsvarande. Svårt att veta om detta var förr eller nu eller framtid.

Mötesledaren talade engelska under genomgången, men för att lägga fram sitt ärende gick han över till ryska. Underförstått skärmades då mindre viktiga personer av, medan alla tre höjdare var flytande i detta. Jag kan inte helt redogöra för de ytterst hemliga uppgifter som framkom, men det visade sig vara en tävling, en utmaning där stormakterna skulle göra jobbet. Det slår mig nu när jag skriver att utmaningen kunde varit att nå månen (och att Palme vann) men så var det inte.

Hursomhelst så försvann jag ut i ett hus som fanns i nån form av innergård. En trädgård. Senare kom jag ut och jag kände att jag var iaktagen. Det var en dinosaur-varelse eller en annan form av monster. Om jag vände mig om skulle den sluka mig. Oändligt långsamt vred jag på kroppen. Det fanns en annan man där som hade vänt sig mera. Jag kunde se skräcken lysa ur hans ansikte, men han levde. Det fanns inget där. I stället kunde publiken se en tredje man gömma sig i en kruka. Han var häxmästare eller magisk på annat sätt. Monstret var hans sätt att jaga bort oss. Nu viskade han i stället att vi skulle försvinna, sjöng nån käck sång om att försvinna och irriterades över hur korkade vi var som bara stod kvar. Jag vet inte vilken roll han hade, men han ville uppenbarligen inte att vi skulle riskera projektet.

Nästa scen passar inte riktigt in, men är å andra sidan den mest spännande för mig. Klippet kan vara en tillbakablick på hur jag först kom i kontakt med spionprojektet.

Jag är på en fest, en bal. Genom folkvimlet leder jag en flicka vid handen. Jag är lycklig, vi talar på tyska. Är man spion så är man! Vi söker efter en lokal där det inte är så mycket folk. Det uppstår en fråga. Ska jag flytta? Jag blir känslosam, eller vad det kan kallas. "Ich liebe Schweden," säger jag stapplande. "Ich liebe dich," svarar hon enkelt. Vi ser på varandra. Världen försvinner.

Jag vaknade där. Retligt. Dessa många levande drömmar under veckan får mig att tänka på Rosenary's baby. Jag är dock ganska säker på att jag varken är gravid eller i en dylik komplott.

Ang. den där tiden jag hade att passa så var jag alltså vaken när alarmet trots allt ljöd 8.20. Ett tredje problem i min tidpassning är att jag lägger min vakna tid vid datorn i stället för vid andra drömmar.

Ha en bra dag och god natt!

Idag: Dammig teknik

2006-07-29T18:39:00.000+02:00

Även om jag är en av de lyckligt lottade som får jobba i teknikens framkant så skulle mina datorkunskaper i bästa fall kallas dammiga och eventuellt mossiga. Men nu är det så att det passar ganska bra eftersom den teknik jag har under skrivbordet (förutom att den blåser varmluft på benen så är det i mitt tycke ett mycket bra ställe) också rent fysiskt är dammig. Inte blev det bättre av att det var byggjobbare här och ställde till det härförleden.

Nåväl, låt mig berätta alltihop i en bättre ordning. Efter att ha påtvingat mig en hemdatorfri vecka (några dagar i alla fall, och jobbet räddar mig ju) tog jag idag, efter att jag kommit hem från Malmö där jag hjälpt min syster att flytta, och startade datorn för att kolla läget.

[Lägg på lycklig, romantisk musik i bakgrunden för att få den rätta stämningen.]

En av anledningarna till att jag hade datorn avstängd var för att spara ström, som en god medborgare. Den är ganska mycket grejor som står och drar ström hemma hos gemene man. I Barsebäck hade de Barsebäcksverken som också drog ström, men nu när de försöker komma ihåg att stänga av det så får också vi andra svenskar göra något.

En av anledningarna till att jag nu startar datorn är för att betala elräkningarna och diverse andra utgifter som man måste påminnas om vid lämpliga månadsslut.

Datorn går igång och jag inser att jag inte stängt av bredbandsmodemet, vilket föranleder att jag inte får nåt "internet". Man skulle kunna tro att det är när jag glömmer att sätta på modemet som uppkoppling uteblir men detta är också en av de nya finesserna. Hursomhelst är det lätt fixat och snart är jag inne på mail, MSN Messenger och Google Talk.

Härliga tider!

[Musiken i bakgrunden övergår nästan omärkligt i lite mer skrämmande musik för att man ska ana vad som komma skall.]

Men just som jag står i begrepp att radera den sista spam som översvämmat mig händer det...

[Utsändningen avbryts med anledning av en "mikropaus"].

Haha, detta artar sig riktigt bra. Det kanske ska vara med (omarbetat) i mitt manus till Processen. Men nu får du hålla dig till tåls ett tag för jag hinner inte skriva mer just nu. Jag lovar att återkomma!

[Fortsättning följer...]

Musik: Festival

2006-07-23T21:36:00.000+02:00

Jag är ingen inbiten musikfantast som hittat en nisch där det finns festivaler som lockar. Varken festivaler på Hultsfred eller Roskilde har lockat mig men häromveckan var jag på Venfestivalen.

Festivalen hade en uttryckligt familjevänlig prägel men vi var också där på lördag dag när inga av de mer åtrådda banden presenterades. Ni kan själva gissa vilken av bilderna nedan som jag är med på.

Foton från Kamerabild.com

Hursomhelst så var det trevligt även om jag blev trött i benen av att gå upp och ner för Vens backar. Trevliga band jag bekantades med var Bloosblasters och Mowitz.

Men Venfestivalen bjöd alltså inte mig på den där riktiga festivalkänslan. (I alla fall tror jag inte det utan att ha varit på någon.) Lundakarnevalen gav mycket folk och en del tält, Malmöfestivalen mer folk.

Ja, på tal om Malmöfestivalen då, så har jag i helt ovanligt god tid tittat in på programmet. Det kanske faller på min lott att bjuda in mig i år. The Ark kommer inte, men Bloosblasters gör.

Och vad säger ni om
"20/8 21:00 Joystick Malmö SymfoniOrkester spelar dataspelmusik"? Kan det vara nåt?

Bild: Kor

2006-07-11T20:21:00.000+02:00

Rädda är de så bättre bild blir det ej.

Motion: Badväder

2006-07-10T22:44:00.000+02:00

[Uppdaterad 2006-07-23: Detta var att inlägg jag påbörjande för två veckor sedan, men som jag inte publicerade. Tänkte väl att jag skulle fixa nåt, men det får det vara utan. Här kommer det för världens beskådan! Tilläggas kan att jag inte har badat lika frekvent sedan, men väl hunnit med både Dalby och T-bryggan i Malmö.]

Jag ska inte försöka ge sken av att jag motionerar som en vanlig motionär. Nej, sedan sist har jag missat flera joggingturer och Högevallsbadet har stängt utan att jag ens märkt det.

Men med veckans badväder tillgodo så har jag förstås badat utomhus i stället. Och tillsammans med då nödvändig cykeltur så kan jag räkna in det som motion. Eller hur?

Söndag: Cykel till bad i Billebjer + bergsbestigning.
Måndag: Cykel till bad i Billebjer.
Tisdag: Vila och jobb.
Onsdag: Cykel till bad från Långa bryggan i Bjärred.
Torsdag: Bil till bad i Dalby Stenbrott.
Fredag: Vila och jobb.
Lördag: Fast framför datorn.
Söndag: Buss till bad i Dalby Stenbrott.

Bussen från Lund till Sjöbo, Ystad tar en vänlig sväng inom Dalby så det är bara att hoppa av vid hållplats Knivsåsen. Inte dumt alls. I Bjärred är det också fint och där finns en stor glasskiosk med utmärkt saltlakritsströssel. Poliserna i bygden verkar flockas där av just den anledningen. Billebjer gillar jag för att det är så tyst och lugnt. Nackdelen är förstås att det inte finns någon glasskiosk i närheten.

Bild: Äntligen hemma

2006-07-10T22:26:00.000+02:00

Efter en tid hos reparatören står tandemcykeln åter i välbekant terräng. Ett kostsamt besök blev det men nu går den som den ska igen!

Bild: Ny cykel

2006-06-28T16:32:00.000+02:00

Jag har köpt en ny cykel. Den är svart. Mycket svart. Märket är Øresund och enligt säljaren något bättre än Monark. Jag höll med och tittade på prislappen.

Cykeln har tre växlar och kostade 3695. Inte jättebilligt men jag fick en låsvajer på köpet. Jag handlade av Cykelmakarn. Trevlig och kunnig säljare och jag känner mig inte lurad ännu.

Motion: Billebjer

2006-06-12T20:43:00.000+02:00

Cykel till det gamla brottet och sen bad innan hemfärd. Tandemcykeln tålde inte riktigt resan bara.

Resa: Hemmavid

2006-06-11T00:54:00.000+02:00

Den bloggserie om resande som jag påbörjande gick snart i stå. Under själva resemomentet fanns det dötid och det nyvunnas entusiasm, men sen när det började hända saker kom jag mig inte för att blogga. Jag tog lite bilder, men de kommer nog aldrig upp. Och att blogga text ifrån telefonen är en mödosam uppgift. Inte blev det bättre när jag började känna mig tråkigt asocial när jag satt där med min telefon hela tiden. Visserligen sov de andra i bussen, men...

En summering i efterhand av resan ger betyget "ok". Jag är som bekant inte så mycket för att resa. Finns inte allt på plats hemma? Anledningen att följa med var väl för att jag vill vara med när kören sjunger och att jag tycker om när vi har galna idéer att förverkliga. Att umgås med den egna kören kan jag dock göra på hemmaplan lättare, och i viss mån tycker jag bättre om den mer vardagliga kören. Alla är inte ute efter att maximera upplevelserna hela tiden utan kan ta det lite mer lugnt.

Konsertmässigt så känns det lite trist att lägga så mycket restid på att åka till Polen för att sjunga inför en publik som man inte vet något om. Två 20-minutersframföranden är ganska dåligt utnyttjad tid med tanke på det jobb vi lägger ner. Ett problem som jag också kan se är att vår musikaliska tillförlitlighet inte är den bästa. Om vi bara ska sjunga ett par sånger så hinner vi inte riktigt få till de enstaka höjdare som jag väntat mig. Längre konserter och känd akustik gör att vi förr eller senare hittar förbi det obekväma och fram till samklang. En annan fördel med att sjunga på hemmaplan är att inte alla i kören råfestat två kvällar i rad före konserten.

Nu låter jag lite tråkigt negativ men andra sa att vi stundtals gjorde väl så bra ifrån oss på konserterna. Som vanligt hör man sig själv mest så kanske det är främst min egen insats jag är missnöjd med.

När vi inte höll egen konsert så fanns det möjlighet att beblanda sig med andra körer. Förra gången vi var på körfestivalen i Stettin så minns jag att vi hann med en hel del sådant; den kinesiska barnkören, den italienska smörsångaren och kören, den tyska ungdomskören som sjöng en del svenska. Den senare fick jag som berättat en personlig relation till och lustigt nog fann vi en kör som någorlunda motsvarade den i år. Den norska kören Grex Vocalis sjöng vid sitt bord "Så skimrande var aldrig havet" varpå vi kontrade med "Norges bäste" (den svenska dryckesversionen, även om norrmännen trodde att det var originalet). Omedelbart var vi vänner. Inte blev det sämre då en av våra sångare för många år sedan sjungit i den norska kören. Deras framförande av Griegs "Våren" var oerhört mycket bra!

Det yngre gardet ur den norska kören, och främst den kvinnliga divisionen, införlivades raskt i FN-bataljonens partystyrka. Dels på nattklubb i Polen och dels på färjan hem till Sverige. I den uppsluppna stämningen hörde jag om planen att FN-kören skulle besöka Grex Vocalis på deras jubileumskonsert. Min gissning är att en så duktig kör vill ha högre kvalitet på en gästkör och att de som jubilarer inte har tid att leka med oss. Risk för besvikelse alltså, men förhoppningsvis löser sig sådant redan i (ev. avsaknaden av) förberedelserna.

På hemfärjan kostade ett stort vitt Toblerone 45 kr och Marabou syntes inte alls. Alla priser var på svenska för att man inte skulle känna hur blåst man blev om man betalade med Sloty. Det fanns en "biosalong" där de visade Sniper 3. Jag såg en bit och den var inte ointressant.

Tuffast av allt var det kupolformade discot. I taket var det fullt med små lampor som på en stjärnhimmel. Formen gjorde också att man hade högtalare runt om och en akustik med väldigt intressanta effekter. Lite som i sångsalen. Nu gör jag mig inte så bra på disco eftersom jag fascineras av ljuset i stället för att dansa coolt och interagera med övriga på golvet. Men om jag hade varit mer på hemmaplan hade jag kanske varit mer motiverad att socialisera.

Men nu är jag alltså hemkommen sedan en tid tillbaka så denna rese-serie avslutas för denna gång. Idag funderar jag på att cykla och bada. Ska du följa med?

Film: Herr Arnes penningar

2006-06-06T21:21:00.000+02:00

Trots allt så har jag inte sett filmen Herr Arnes penningar (visste inte ens att den var filmad) och jag har inte heller läst boken.

Selma Lagerlöf har över huvud taget inte varit mycket bekant, men allt detta kan ändras tack vare en rekommendation från IMDB. "Om du gillar detta vill vi också rekommendera: Herr Arnes penningar." Så stod det och det hade väl inte varit så mycket att höja ögonbrynen för - om inte ledtråden varit Bingolotto!

Nej, jag brukar inte titta på Bingolotto (jag ska inte heller avslöja varför jag hittade det på IMDB), men visst är kopplingen intressant? Är det pengarna? Är det "kategori klassiker" eller antagandet att om jag gillar Bingolotto så är jag förmodligen i samma åldersgrupp som filmen själv?

Nåja, när jag väl läst om Herr Arne så ska jag också uppdatera Wikipedia, som inte är så välskrivet på ämnet. Men det är klart att jag inte har något emot om du hinner före!

Resa: Ms Polonia

2006-06-03T13:02:00.000+02:00

Färjan fyllde år igår så de bjöd alla på tårta med texten '11 let'. Å andra sidan kostade ett 200 g Marabou 25 kr. En stor vit Toblerone 49. Återstår att se om någotdera finns i Polen. Min växlingskurs var 2.45 svenska för en Zloty.wi,

Film: Jan-E min vän

2006-06-03T11:53:00.000+02:00

Filmen Älskling jag krympte barnen fick uppföljaren med det fantasilösa namnet Älskling jag förstorade barnet. Hade jag fått bestämma hade den förstås hetat Den förstorade sonen.

När det gäller litteraturen är en annan klassiker som fått fel namn:
Jan-E min vän av Peter Pohl. Jag tror inte att den har filmats så kanske jag lägger den på min lista. Huvudrollen är besatt.

Resa: Swinoujscie

2006-06-03T07:32:00.000+02:00

Nu är vi avklivna från färjan men bussen är borta. Rättare sagt i passkontroll med halva kören.

Men som synes finns alternativa färdmedel.

Bild: Ystad från havet

2006-06-02T22:29:00.000+02:00

På begäran: En större bild än den i min presence.

Bild: Polska skor

2006-06-02T22:24:00.000+02:00

Dessa skor köpte jag i Polen för två är sen. Det var en ingivelse då en körkollega bestämt sig för att de hade bra och billiga skor. Nu minns jag ej priset men det var antagligen inte billigare än billiga skor brukar vara. :-)
Hursomhelst så har jag aldrig använt dem så jag tänkte att det kunde vara ett väl valt tillfälle nu. Jag hoppas att de är bra för jag har inga andra. Nu känner jag att en mjuk sula i hade varit bra.

Blog: Lost again

2006-06-02T21:22:00.000+02:00

En post borta. Sök på TM-kören.

Resa: FN mot Polen

2006-06-02T20:23:00.000+02:00

Tillbaka efter helgen. Följ äventyren här!

Web: Födelsedagstjänst

2006-05-28T15:22:00.000+02:00

Om du som jag har svårt att minnas så är jag säker på att en söktjänst för födelsedagar är något som intresserar dig. Efter att så många lyckats slå mynt av hotet "Vi vet var du bor!", kommer www.birthday.se med "Vi vet när dina vänner fyller år". Nu kan du alltså kolla om JAG ljuger om min ålder. Jens Arne samt Gulin är bra att söka på om man vill hitta just mig.

I samband med denna överdådiga information kan jag också passa på att berätta att Jens är ett danskt namn ursprungligen, men att det är gångbart i Skåne (och resten av världen...) också. Enligt källan var Jens bland de 50 vanligaste namnen när jag var liten. Kan inte säga att jag haft så många bekanta med namnet, men det säger kanske mer om mig det... Att jag (som alla andra svenskar) har anfäder med namnet Jöns kan ha påverkat namnvalet för mina föräldrar. Någon Jöns var jag dock icke (på den tiden).

Arne har jag däremot ärvt efter far min. Visserligen heter han Kjell, men det är ju inget hinder. Arne ska enligt uppgift vara ett ganska vanligt namn, men där får jag erkänna att dessa har mött mig mycket mer sällan än Jensarna.

Mycket namnsdagar är det på birthday.se och de har inte heller missat tillfället för stjärntecken. Jag är alltså Skytt. När jag så okritiskt citerat sitens utsagor om namn kan jag väl inte heller undgå att berätta att jag, enligt uppgift, har "slank liten näsa och snäll mun". Och visst är det så, munnen rår inte för att den råkar säga elakheter ibland. Med kuslig precision målas jag in i hörnet som "gladlynt, mångsidig, dagdrömmare" och efter att ha joggat så kan jag inte säga emot att det är lår och vader som ömmar.

Det ska bli spännande att se framöver vad som händer med siten. De siktar på att få mig att köpa presenter genom deras förslag, men det verka vara ett underligt utbud. Som statistiksamlare för onödigt vetande som inte SCB svarar på lika lätt finns stora möjlgheter. Man måste visserligen fylla i namn, men det går bra med en ensam "*". Att vi är 10 stycken som heter Jens och fyller 30 i år var mig en överraskning!

Kul att de fått med "stångpiskperuk" i sitt rimlexikon, kanske det kan vara till hjälp om man skriver gruk. (Förutom de många engelska grukar som du hittar genom Wikipedia finns här några på danska.)

PS. Förutom min så var den födelsedag som jag fick för mig att söka upp "30 april 1968". Tack vare internet finns inga hemligheter! På tal om 30 april - jag kunde inte hitta vår nuvarande regent i statistiken. Är han inte bokförd som folk?

Web: Besök ett kärnkraftverk

2006-05-28T13:59:00.000+02:00

Efter att ha bloggat om "gottebordet hos Google" så kan jag rapportera att en del nya saker tillkommit. Men jag har också noterat att Microsoft har en liknande samling spännande projekt. Nu har jag dock tappat bort länken till den sidan, så du får leta själv.

Ett av de projekt Microsoft har liknar mycket Google Maps. Jag har däremot inte sett att Google tar aktiv del i att presentera intressanta platser, så kallade "Points of Interest". Där har Microsoftanställda och andra i stället ett försprång, när de till exempel presenterar denna rundtur för terrorister: Världens kärnkraftsstationer. Listan innefattar inte bara kärnkraftverk utan också andra enheter av nukleärt intresse. Listan är alltså mycket intressant för FN när de vill hålla koll på att Afganistan inte skaffar dylik teknik.

Motion: Stadsparken 2

2006-05-28T13:00:00.000+02:00

Som omväxling joggade vi en ny runda i fredags. På min begäran för att det skulle gå lite fortare. Ja, tidsmässigt, inte nödvändigtvis hastighetsmässigt. Jag kallar rundan för "Stadsparken 2" eftersom det var två varv i Stadsparken tillsammans med sträckan dit och tillbaka. Start var som vanligt hos min personliga tränare, inte hemma hos mig, bortsett från min uppvärmningstur på tandemcykeln. Normalt räknar hon 3 varv och tycker att det motsvarar Längst Ravinen.

I min förvissning att det var en kortare runda och att vi hade "bråttom" så anlade jag ett kanske snabbare tempo också. Det kändes inte som ett helt bekvämt tempo, speciellt inte för min medjoggare, men det var inte överdrivet ansträngt. Snarare kändes det som om jag höll igen på stegen. Kanske jag ska prova att jogga själv en gång och se hur det går? Kommer jag att springa slut på krafterna? Kommer den psykologiska ensamheten att ta överhanden? Kommer det att gå alldeles utmärkt?

Hursomhelst så var det trevligt i parken. Lite farligt med Bouleklot på vägen, men spännande att möta andra joggare under sina varv. I alla fall var det en positiv känsla denna gång eftersom vi mötte samma personer på ungefär samma ställen varje varv. Hade kanske varit jobbigare om de höll samma riktning som vi och varvade med korta mellanrum, så som det brukar vara på badet. På tal om badet så får man gratis klorchock varje varv invid Högevallsbadet. Jag tror att det också är stärkande.

Ivrig att få sätta nytt rekord på denna nya, kortare runda tog jag förstås tiden som vanligt. Tyvärr hann jag slarva bort tiderna innan jag skrivit upp dem, men med mitt korta minne kan jag lika gärna hitta på något...

Dit: 6:XX
Varv 1: 5:5X
Varv 2: 5:5X
Hem: 6:XX

Total: 24:21

Ska sanningen fram så kan det också ha varit 23 eller 22 minuter, minns inte så noga. Vad jag minns är att det var över 6 minuter dit, nåt på 12 efter varv 1 samt att varv två var under 6 minuter. Men, detta överslag är i alla fall en tid på Stadsparken 2 som jag kan ha i jämförelse framöver.

Språk: Skånska

2006-05-28T10:11:00.000+02:00

Skulle jag skriva om Göteborgs språkbruk utan att sedan skriva om skånskan? Nä, det skulle jag inte! Så jag börjar med att säga att "matan" nog är det närmsta jag kommit bamba, men jag minns inte om jag faktiskt brukade använda det i stället för "matsalen".

På Wikipedia hittar jag som vanligt en bra grund för den som vill lära sig något. Lustigt nog säger de att den engelska varianten har mer information. Faktiskt, jag rekommenderar läsning av den engelska artikeln, inte minst för delarna "modern history" och "today".

Det är förstås ett problem att skriva på skånska, eftersom det inte är ett skriftspråk. Och inte görs det lättare av att uttalet är personligt/regionalt. Vilken del av uttalet är skånska och vilken är bara min? Som skåning är det lätt att falla in i sin vana att skriva "svenska" och att inbilla sig att det svenska ordet uttalas på skånska.

Det är däremot spännande att identifiera vilka ord som är icke-svenska. "Va' jorre hann dåhh senn?" är förstås skånska (i mina öron/ögon) men orden är desamma som i svenskans "Vad gjorde han då se(da)n?", å andra sidan på sätt och vis likare danskan (som jag inte kan skriva). Däremot är ord som "räli, lomma, mögtocke" tämligen olika sina svenska motsvarigheter (otäck, ficka, lortgris). Speciellt när man själv inte är medveten om att man använder ord utanför allmänsvensk vetskap.

Vill du lära dig lite skånska eller bara påminna dig om vilka ord du faktiskt använder rekommenderar jag Skånska ord på Susning.nu (stängt för uppdatering). Jag kan tänka mig att det så småningom blommar upp en motsvarihet på Wikibooks och då blir det säkert länkat från Wikipedias artikel. Å andra sidan kan man läsa här vilket kostsamt projekt det skulle vara att få skånska erkänt som språk. En del skånska att läsa finns där redan, t.ex. denna berättelse från Baskemölla.

Dansk rättstavningsordbok, sökbar på internet, bjuder jag på som kuriosa.

Språk: Bamba

2006-05-27T21:22:00.000+02:00

Man kunde tro att "bamba" är spanska efter att ha hört "La Bamba" men så verkar det inte vara. Bamba är göteborgsslang för skolbespisning. Jag har hört det användas, men inte förstått bakgrunden och Wikipedia håller med om att den här oklar. Fast jag tycker att förklaringen "barnbespisning" duger. Såhär fint kan det i alla fall vara i en bamba.

Lär ännu mer om göteborgssnacket på Wikipedia eller hos Studentlitteratur.

Idag: Karnevalsavslutning

2006-05-21T12:53:00.000+02:00

Lundakarnevalen har jag skrivit om förut och då använde jag en formulering som fick folk att tro att jag inte tyckte om Karneval. Det är inte helt sant, men en onyanserad åsikt är ju i alla fall något. I själva verket är det nog mer så att jag inte tycker om "en massa folk", "köer till grisen i säcken", "betala pengar" och så vidare.

En gång i tiden, bestämt 1998, var jag karnevalist i smånöjet Waterdome. Programidén var "som Laserdome fast med vattenpistoler". Det var ett gäng med anknytning till D-sektionen som stod för arbetet och visst engagerade jag mig i det. Framförallt minns jag att vi efter skadegörelse på området blivit ombedda att vakta under natten och det var ju en särdeles intressant upplevelse att tälta i Lundagård. Karnevalen är kul och en chans att göra något speciellt under sin studietid, men som besökare har jag inte frammanat den rätta inställningen. Inte ens när jag som karnevalist hade fritt inträde kom jag mig för att ge mig hän i andra nöjen än mitt eget. Köerna var långa redan då...

Nu hade jag dock turen att vinna fribiljetter till området (min motivering gick på tema "Karnevalståg" och "Skånetrafikens buss"). Eftersom jag sedan innan spetsat in mig på gratiskonserterna med Arja Saijonmaa och The Ark så var söndagen min givna dag. När jag nu ändå var inne på området så hade jag ju inte tänkt låta bli att utnyttja tillfället. Festligast tyckte jag att Konstifikets auktion var. Jag var sugen på att köpa konst, men kände inte för att bära omkring på det under konserterna. Kallast var de kycklinglår som jag köpte loss ifrån en servering. Jag skulle ätit hemma! Roligast var lotterihjulsföreståndaren som övertalade en av förlorarna att sjunga i mikrofonen. Han menade på att i tältet bakom kostade det pengar, här fick man sjunga gratis. Mest underhållande var Dokktet Skojjet 2 med sin TV-kväll och inslaget om Doktor Fil. Reklamfilmerna om Karnevöl nämner jag mest för att kunna länka. Mest osäkert var mitt besök i tältet med skylten "Finn ditt rätta JAG". Svaret var Einstein, men de antydde att det inte vad JAG utan Du som passade mig bäst.

Men, som sagt var mitt mål konserterna. Arja Saijonmaa kunde återvända till Lundakarnevalen för en konsert, men jag tyckte inte att hon verkade vara i den rätta stämningen. Visserligen hade Finland och "Hard Rock Hallelujah" vunnit Melodifestivalen men det tycktes mest stärka hennes vilja att sjunga för de bortglömda och utsatta. Och det gjorde hon väl bra, mycket Theodorakis, men hon tycktes inte uppskatta publiken. Flera gånger bannade hon oss för att vi inte var tysta. Kanske var det bra att jag inte fick någon med på min paroll "Vi är Arja fans".

Då var The Ark på bättre humör. Och bara "fyrverkerieffekterna" på scen räckte för att göra konserten till en värdig avslutning. Därtill är det bra låtar Salo och grabbarna har att servera och publiken var fulltalig (och där vi stod tämligen ung och hoppig). Finalen blev visserligen gullig, men inte särskilt bra, när Ola Salo lämnade över mikrofonen till Arja. Hon hade nog inte hört "Calleth You, Cometh I" förut.

Om The Ark får jag skriva mer om nån annan gång. Ja, Arja också.

Idag: Längst ravinen igen

2006-05-20T19:55:00.000+02:00

Efter att ha haft premiär på turen längst ravinen fredagen den 12 maj har jag nu en ganska jämn vecka senare återvänt. "En gång är ingen gång, två gånger: gong-gong", sa Björn Skifs på TV. En fanfar och en gong-gong för mina nya joggingvanor alltså!

Som vanligt fick min personliga tränare vänta en stund innan jag behagade infinna mig vid starten, men den som väntar på någon god etc... Jag som redan var uppvärmd efter cykelturen drog iväg i vad jag mindes som rätt tempo och fick en åthutning. Och det var nog lite fort, kanske. Trots att jag trodde mig kunna vägen så höll jag på att missa en sväng.

Självklart tog jag tider för att jämföra med föregående bragd, och för extra nöje så la jag in två extra mellantider (vid vägen vid det lustiga huset). Eftersom start och mål är (med stor variation) samma punkt så är det spännande att se att hemvägen är långsammare. Lite beror det på att hemvägen innefattar en extra runda, men med mellantiden vid huset så visar det sig inte vara allt.

Start-Huset: 9:15
Huset-Änden: 4:52 (det var vägen ut, nu är det hem som gäller)
Änden-Rundan-Huset: 5:43
Huset-Mål: 9:36

Ut: 14:07 (jämför förra 14:33, något färre stopp)
Hem: 15:19 (jämför 15:31)
Totalt: 29:26 (nytt rekord!)

Film: Sigillet - Karnevalsfilmen Lund 2006

2006-05-20T17:05:00.000+02:00

Det är som alla vet karneval i Lund vart fjärde år. Inte nog med det, där är i år och i dag! Men, karnevalen i stort intresserar mig föga och jag ska därför hålla mig till ämnet karnevalsfilm.

Även om alla vet så är det ju lätt att glömma filmer som kommer bara vart fjärde år och som bara visas några få veckor. Filmer som i viss mån anlitar kända skådespelare och manusförfattare, men ändå ganska lätt hamnar i B-filmsgenren. Å andra sidan minns jag filmen från 1998, Blinka lilla stjärna, som en höjdare just för att man gjorde en medveten B-film. Ack vad jag kände igen greppet när utomjordingarna i den filmen textades på dålig engelska. Men karnevalsfilmen från 2002, Vaktmästaren och professorn lever kvar som en succé i mångas minne och den gjorde i alla fall mina förväntningar höga i år.

Ok, låt mig beskriva årets karnevalsfilm så objektivt jag kan. Sigillet är en actionrulle med dåliga specialeffekter. Det finns humor och en hel del studentikosa blinkningar till karnevalsfenomen och studentlivet i Lund. Dessutom har man säkert inte varit blyg för att flirta med andra populära saker: Da Vinci-koden, Änglar och demoner, kriminalpolisen och filmen Onskan. Storyn är lite osammanhängande berättad i det snabba tempot som filmens längd medger. De flesta av skådespelarna har inte hunnit få in trovärdighet och jämnhet i sina repliker. Filmmusiken är välplacerad och genomtänkt.

Subjektivt så tycker jag att det är en helt ok lågbudgetfilm. Hade flödet i filmen varit jämnare och specialeffekterna färre så kunde det varit en höjdare. Men, om ett par år så minns jag kanske bara de bra sakerna. Jag skulle gärna se de senaste karnevalsfilmerna igen. Vet du om man kan få Sigillet på DVD? Directors cut?

I och med att jag, tillsammans med min officiella danspartner, var med som statist i filmen räknar jag med att ha förbrukat 3-7 sekunder av min tid i rampljuset. Antagligen är det en av orsakerna till att jag tycker att filmen är bra. :)

Ja, på tal om det så vill ni väl kunna se själva? Ladda ner trailern här och kolla. Under 1:04-1:07 syns jag hela tiden, om man vet om det...

För tillfället är den officiella källan till information om filmen på karnevalswebben. Men den kommer ju inte att leva för alltid. Jag såg filmen på Kino i Lund och på deras web finns om filmen lite information och ett diskussionsforum. Förhoppningsvis kommer också IMDb att upptäcka filmen så småningom.

Jag gillar som sagt filmmusiken, men jag kan för tillfället inte hitta vem som ligger bakom den. Förutom den härliga musiken som går i trailern (och påminner mig om Vangelis musik till Alexander) så var det en sång om cykling som jag vill höra mer av.

Hoppas att jag kan följa upp med mer information så småningom.

Kör: Transportproblem

2006-05-20T10:24:00.000+02:00

Det är ett välkänt praktiskt problem att transportera en kör på ett förlustfritt sätt, och problemet att packa kören på ett sådant sätt att redundans uppstår i varje paket blir därför intressant. Mig veterligen finns inget sådant protokoll publicerat. Det är ett intressant problem i och med att storleken på ett vanligt paket är maximalt 5 (en normal bil) medan klassificeringen av körsångare vanligtvis sker i 4 sorter (SATB, TTBB) eller 6 (SSAATTBB). Det finns förstås även andra konstellationer. Det är alltså svårt att fördela helt redundant, speciellt med hänsyn tagen till att bilförarna är få och tenorerna färre.

I början av maj sjöng delar av LTH-kören i en vigsel i Falsterbo kyrka. Råmaterialet var 1 sopransolist, 2 sopraner, 2 altar, 3 tenorer, 1 bas och 1 basdirigent. Det är tydligt att denna mindre grupp är mer sårbar. Till förfogande hade vi 2 bilar. Vis av tidigare erfarenhet skänkte vi frågan en tanke men satte ingen större vikt vid lösningen. Detta aktualiserades igen då, självklart, en av bilarna fastnade på motorvägen innan Malmö. Det hade skett en olycka framför och ingen visste hur länge de skulle stå stilla.

Den lyckliga bilen kom fram utan förlust en timme före vigseln. Utan hela ensemblen hade vi svårt för att genomföra den planerade övningsstunden, liksom en vettig simulering av uppställningen. Vi gjorde naturligtvis en ansats, men eftersom vårt viktigaste kort - solisten - saknades satsade vi också på att finna en reservplan. Ny sång med tillgängligt material? Jodå, men vad ville då brudparet höra?

Det hela slutade så småningom lyckligt (de sa båda ja) för paket nummer två anlände strax före utsatt tid. I denna stund av lättnad tänkte vi inte riktigt på att rätta till bristerna i förberedelse, men det gick såklart utmärkt ändå.

Med detta äkta exempel frågar man sig: Är den teoriska packningsfrågan mindre intressant än den praktiska att upprätthålla en större redundans i ensemblen. Skulle vi förberett en andra solist, en alternativ sång? Ja, mindre med tanke på paketförlust och mer med tanke på bitfel (sångares sjukdom) är det nog viktigt. Att gå så långt som att redan från början fråga mottagaren om alternativ sång känns däremot onödigt.

Återstår att se om det kommer att komma mer utförlig forskning på området i framtiden.

Idag: Joggingtur och retur

2006-05-12T22:20:00.000+02:00

Idag kom jag efter ett antal övertalningsförsök och ett antal andra försök ut på en joggingrunda. Initiativet låg förstås främst hos en av mina kompisar, men på nåt sätt så fann jag tanken tilltalande.

Historisk tillbakablick: När jag gick i gymnasiet hade vi idrott på schemat. Jag hade den i Eslöv ryktbare läraren Peder Jogstad. Inte alltför sällan ingick löpning i någon form i övningarna. Man kan lugnt säga att idrott inte var min främsta gren, inte ens löpning. Vanligtvis var sjukommasexan nåt som jag halvgick i yster fundering. Jag tycker mig minnas att den vanliga klockningen låg på något över en timme. Vet inte om det är rimligt. Hursomhelst så tog Jogstad en gång sig för att springa med mig runt och han nöjde sig inte med att jag ville stanna. Kanske minns jag tiden 43 minuter. Helt säkert minns jag att jag var hyffsat överraskad och stolt över att jag kom i mål, levde och överlevde.

Men det var på den tiden (12 år sedan?) när idrott var något jag hade på veckoschemat. Sedan dess kan jag inte påstå att jag upprätthållit min motionskvot. Jogstad ville vid tillfället slå vad om att jag skulle bli maratonlöpare. Kanske sa han "innan 30", men helt säkert skrattade jag och frågade inte vad jag hade att vinna. Sådana utmaningar driver inte mig, men eftersom jag trots allt minns det så kommer jag kanske en dag att tvingas inse att han fick rätt. Nä, inte särskilt troligt. Förutom att jag ibland springer efter bussen eller på tågperrongen (kort och inte så snabbt) kan jag bara minnas att jag i modern tid faktiskt en sommar för ett par år sedan tog mig för att jogga runt kvarteret en gång. Det gick inget vidare och gav inte mersmak. Som tur är är det nog mer motion än man tror att cykla runt i Lund.

Men, åter till dagsfärska bedrifter: Idag hade jag sällskap och då kunde jag ju inte vika av från planen. Och planen var en runda på 5 km. (Sanningen att säga så var det mer "fram och tillbaka" än "runda" och att det verkligen var 5 km har jag inget annat än hörsägen på.) Under parollen "spring inte fortare än att du kan prata" visade det sig vid tillbakakomsten att jag återigen var både levande och inte så utpumpad som jag väntat mig. Däremot var benen tämligen möra. Då fick jag lära mig lite stretchning (fast jag har mer att lära) och utflykten har inte gett bestående fysiska men.

Ja, faktiskt så kan det hända att jag drar ut på jogging igen. Visserligen är elementen av galenhet, nyfikenhet och upptäckarglädje borta inför andra gången, men jag kan kanske hitta andra drivkrafter. För sakens skull kan jag memorera lite tider som jag tog. Kanske det kan vara en intressant drivkraft att jämföra tider. Då får jag väl kalla detta "Längst ravinen" för att inte blanda ihop det med andra rundor.

Ut: 14.33 (innefattar start och något stopp för snytning)
Hem: 15.31 (innefattar en liten extrarunda men inga stopp)
Totalt: 30.04 (enligt uppgift något snabbare än väntat, men hon brukar inte ta tid)

Musik: Till havs med LTH-kören

2006-05-03T13:15:00.000+02:00

Nu på söndag, den 7 maj 2006, kl 17.00 håller LTH-kören vårkonsert på tema "Vatten". Platsen är som vanligt Kulturskolans aula, Laurentiigatan 1 i Lund.

För bara 50 kr får du ett par trevliga timmar med sånger om allt från dimma och regn till hav och sjö. Ja, vi tar upp det mesta utan tårar: Det blir gammalt bland nytt, udda bland vanligt. Givetvis tar vårsångerna sin vanliga plats där de smälter snö och manar porlande bäckar. Haha, märks det att jag är mycket förtjust och nöjd med vårt tema?

Det blir bara en föreställning i vår så försumma inte att införskaffa en biljett. Kontakta mig i förväg eller chansa på att köpa i dörren. Och efter konserten får du gärna prata med mig eller skriva en kommentar här. Det är alltid roligt att höra vad publiken uppskattar.

Bild: Hörby kyrka

2006-04-30T21:10:00.000+02:00

Bild: Badrum dag 5

2006-04-24T17:20:00.000+02:00

Raskt marscherat! Men fogarna saknas... Och sen återmontering. Vem håller på onsdag? :-)

Musik: A Swinging Safari

2006-04-22T23:27:00.000+02:00

Dagens låt måste vara "A Swinging Safari", också känt som signaturmelodin från historiska "Vi i Femman". Den spelades när jag idag besökte en butik och jag blev tvungen att stå kvar i ett hörn under högtalaren för att svänga med.

Nu är jag inte säker på vilken version de spelade i detta hörn. Hemma har jag i alla fall hittat Polydors Bert Kämpfert, troligen den som använts i TV. Nostalgi och härligt sväng i orkestern! Men så kommer den korta "sånginsatsen" och då vänder man sig gärna till Billy Vaughns version som är mycket snyggare gjord. Visserligen låter en del av körerna väl orgelmässiga, men det är njutbart. Och trumpetsolisten håller hela vägen.

Det är å andra sidan lite mjukare sound hos Kämpfert. Attackerna (Orchestra hit på midi-språk) sticker inte ut så farligt och faktiskt är trumpetaren lite charmigare. Ja, till och med sångerskan bidrar med lite liv i anrättningen. Bäst av allt, det som får mig att till slut rösta för Kämpfert, är det sköna basgunget. Där har Vaughn en del att lära sin struttande bas. Faktiskt är andra-flöjten också alldeles för tunn hos Vaughn.

Men varför inte köpa hem noten och damma av instrumentet som säkert står och väntar. Jag hade gärna sett en lite snabbare version att dansa till. Höjde tempot digitalt 10% och även om det kanske inte gör låten full rättvisa så kan en liten ökning funka väl så bra.

"The Falcons" bidrar med en safaritolkning utan flöjt. I stället förlitar de sig på en jobbig sax. Tempot är högre och svänget nästan helt rakt (om man nu kan svänga rakt?). Jag skulle kalla det rock snarare än swing. Trumkompet är ettrigt och ett honkey-tonk-piano gör sitt för att öka pulsen. Detta var inte vad jag önskade!

Vi ses i safarisvängen!

PS. Jag talar inte heller om golf i Kenya eller Die Sterne som sjunger en helt annat låt.

Språk: Konstruktioner kring "while"

2006-04-22T23:24:00.000+02:00

Det finns en konstruktion med while som jag förmodligen använder lite för ofta på engelska. Idag kom jag också att reflektera över om jag dessutom använder den helt fel.

Jag översatte en text till engelska och såg att jag automatiskt använde "while not". Ett kraftigt förenklat exempel:

While he's not here, we'll do our best.

Jag tycker att det är ett trevligt sätt att uttrycka sig och mitt språköga säger i princip inte emot. Den känsla som jag kände ursprungligen har till viss del försvunnit i förenklingen, så låt mig på svenska formulera något liknande min målsättning.

Han hade varit perfekt för uppdraget, men eftersom han inte är tillgänglig så ska vi försöka göra vårt bästa.

Saken är den att mannen ifråga är död sedan länge. Det är inte frågan om en tillfällig arbetsfördelning och anledningen att ha honom med i bilden alls är för att beskriva honom och hans egenskaper, att hylla honom värdigt. Framförallt är det också meningen att i texten ge uttryck för den flödande tanken. Även om han inte längre har någon praktisk betydelse för uppdraget kommer de insatta osvikligt att låta tanken fladdra till minnet av hans expertis.

"While" känns mycket tidsanknutet, som "under tiden, medan". När jag insåg detta kunde jag inte förstå varför jag ändå tycker att det passar dit. Det är absolut inte ett flummigt "han kommer tillbaka och då blir allt bra" som jag vill förmedla. Men kanske har jag ändå omedvetet använt konstruktionen för att understryka att "vi", i jämförelsen, inte är mer värda än som tillfälliga ersättare?

Jag vänder mig till en av mina vänner på internet. Merriam-Webster Online listar 4 former av while; substantivet, konjunktionen, prepositionen och som transitivt verb. Såvitt jag förstår är det bara nummer 2, konjunktionen, som intresserar mig här.

Tyvärr ger ingen av dess förklaringar mig rätt att använda while. I min iver att känna igenom de givna exemplen finner jag dock att 1a gott kunde vara tvådelad: Dels för "hela tiden", dels för "någon gång under tiden".

While I was in the shower, my sister slept.
While I was in the shower, my sister fell asleep.

Men det är möjligt att exemplet säger mer om min långsamhet än om ordboksdefinitioner. Jag tycker nämligen också att att 2a inte måste innebära motsatsförhållandet och att förklaring 3 alltså kunde innefattas här. Man kan ju inte plocka bort de förklarande orden ur meningen och alltså behövs inte "while" som kontrastord. Fast jag antar att man lutar sig emot gammal hävd och bruket av "whereas".

Här är ett annat trevligt exempel på hur jag kan använda ordet i fortsättningen:

While I did say so yesterday, I've changed my mind now.

När nu "while" visat sig vara olämpligt måste jag förstås komma på vad jag ska skriva i stället. I stället för temporal betoning vill jag ha den kausala. Det intressanta är inte när vi träder in som ersättare, utan varför. Visserligen tycker jag att förklaring 2:2 för "while" känns kausal, liksom 2:1b kan göra, men jag ska inte nöja mig med det. Också i svenskan har vi ord som kan användas i båda former men som kan ge fel associationer och kanske därför bör undvikas.

Eftersom han inte är här... klart kausal
Medan han inte är här... klart temporal
Emedan han inte är här... klart kausal
Då han inte är här... oklart, men dragning åt "någon gång under tiden"?

I min idealmening ovan använde jag "eftersom" men "emedan" är ett mysigare ord. I SAOB sökte jag på "emedan" och fick så veta att även detta ursprungligen varit temporalt. Under II.4 är dock beläggen klara och på köpet tipsas jag om översättningen "since". Återigen ett tydligt tidsord, men visst kan det användas kausalt. Är det då bättre än "while" alltså? MW ger knappt stöd under "since" 2:3.

Det kanske passar bäst med "since" eller "because" nu då, men innan jag gjort denna utredning bestämde jag mig för att välja "as".

As he's not here, we'll do our best.

Lyckligtvis finns önskad betydelse med på plats 2:7.

Bild: Badrum dag 4

2006-04-22T19:22:00.000+02:00

En doft av avlopp och färg i oangenäm kombination.

Bild: Bad dag 3

2006-04-20T21:09:00.000+02:00

Blog: Posts merged from mobile blog suddenly disappeared

2006-04-20T15:21:00.000+02:00

Öppet brev till Blogger support, självklart formulerat på engelska...

Dear Blogger support!

Yesterday I created a mobile blog (macwad18.blogspot.com) and posted about 5 images. Today I claimed the blog and merged it with my existing one (jagulin.blogspot.com). The merge was correctly completed it seems and macwad18 is non-existent. I could see the posts both in the jagulin-blog and in the "Edit post" list on Blogger. Suddenly all merged posts disappeared from the post list (but still visible in the blog). This was after stepping around some in the admin view, notably doing "refresh" of the post list, going into the settings tab (without change), create post (and then back without save), and View on one of the photo posts.

Naturally I tried to blog another mobile photo and it sure enough appeared on the post list. After refresh on the blog it was in synch with the post list again. All mobile posts but the last one has disappeared.

I started to believe it was all in my imagination. Furtunately I can still claim sanity because the posts still appear on their permalink, as can be seen in this search:
http://search.blogger.com/?as_q=bild%3A&ie=ISO-8859-1&ui=blg&bl_url=jagulin.blogspot.com

One example of the missing posts is the one below. As you can see it has the correct date and everything. Or is it a problem that the post time is earlier than the time stated on the search result?
http://jagulin.blogspot.com/2006/04/bild-straight-bass-line.html

I write this for two reasons:
1) Helping you with a problem report if you've (never) seen this before
2) Can you help me getting the posts back in there?

Thank you for your consideration,
JAG

Bild: Mest skit i klädkammaren

2006-04-20T14:22:00.000+02:00

Böcker: Harry Potter och Halvblodsprinsen

2006-04-17T22:32:00.000+02:00

Min storasyster (eller om det nu är den 10-åriga sonen) har en samling Harry Potter-böcker och ur denna samling brukar jag läsa. Jag tycker att det är välskrivna verk och fängslande en historia. Den här gången hade min syster vänligheten att avslöja vad som skulle hända och även om det inte direkt förtog läsupplevelsen så ska jag försöka låta bli det här. Hyffsat detaljerat referat kan du vid behov läsa här.

När jag berömmer serien/boken så är det med förutsättningen att det är en ungdomsbok. Att jämföra med t.ex. Da Vinci-koden menar jag vore orättvist för dem båda. Jag påstår inte heller att det är en främst konstruktiv historia, sedelärande eller bildande, men därmed inte heller sagt att den är destruktiv eller skadlig. Jag uppskattar Harry Potter som underhållning och jag sträckläser dem en och en. I den aspekten tycker jag att de fungerar bra, historien blir inte rörig och spännigen bibehålls alldeles tillräckligt.

Den genomsnittligen vuxne kanske tycker att det är tråkigt att veta vilka lektioner de genomlider varje dag, vilka örter som bits och vilket skvaller som går i korridorerna. Den genomsnittlige vuxne har i så fall inte förstått att det är ett realtidsdrama. Varje trollformel är en sorts listig produktplacering. Ar handlingen förutsägbar finns det alltid oväntade formler eller recept att ta del av.

Skulle det vara nån del i historien som undgått mig så är det detta att Harry blir äldre för varje år. Att han var 16 redan kändes plötsligt för mig. Med perspektivet hos en läsare lite mer jämnårig med Harry kan jag tänka mig att en årlig uppföljning är genial. Men är egentligen hans utveckling år för år tillräcklig för att motsvara en 16-åring idag? Jag är i alla fall glad för att han vuxit upp tillräckligt för att inte längre vara en alltigenom egocentrisk snorunge.

Systern min beklagade sig lite över att JK Rowling inte höll sig inom sagomallen: "Anslag, äventyr, lyckligt slut". I och med att berättelsen inramas av en pojkes liv tycker jag inte att det är så fel att det är mer verklighet än saga. I stora drag håller väl sagomallen också på Hogwarts, med skillnaden att den goda sidan lider skador som faktiskt påverkar huvudpersonen känslomässigt. Är det inte ovanligt mycket känsla i böckerna, jämfört med hur man normalt i tv-spel och action-film avverkar äventyr utan att påverkas? I verkligheten dör närstående till synes orättvist och det påverkar efterlevande emotionellt. Det kan verka grymt och onödigt att ha med det i en ungdomsbok, men tvärt om vore det väl grymt att inte låtsas om något?

Det har säkert skrivits så mycket om Harry Potter och olika djuplodade tolkningar att jag inte bör ge mig in på området. Men... När jag nu läst ut boken så kan jag hålla med om att den slutar en smula obekvämt, ändå inte alls så förödande och otryggt som jag blivit intalad. Inte minst i påsktider har jag lätt för att räkna upp böcker där viktiga figurer går i döden med högburet huvud, för att det tjänar ett högre syfte. Inte sällan kommer de tillbaka, som en fågel Fenix. I Potters fall är det ganska tydligt att han undanhålls fakta som uppenbarligen är kända. Det är nån annan som koreograferar dansen. Om det till slut visar sig vara författaren bara, då blir jag besviken. Inte ens i trollkarlsvärlden är livet enkom ödesstyrt.

Idag: Irriterad

2006-04-16T20:32:00.000+02:00

Normalt så antar jag att jag är glad och trevlig mest hela tiden, men bakom en sådan uppfattning var det väl inte annat än väntat att hitta förträngd irritation. Den visade dig idag under danskursen. Visserligen hade jag svårt att hålla kvar känslan när jag på ICA Tuna, där jag införskaffade medel för tröstätning, expidierades av en trevlig kassörska.

Faktum är att jag redan förra veckan tjurade på dansen. Jag tänkte därför att det vore bäst att försöka analysera bakomliggande faktorer för eventuellt åtgärdande.

Som sagt så trodde jag att jag var vid gott humör också idag. Min cykel stod kvar där jag lämnat den ett dygn tidigare, solen sken och jag läste Harry Potters senaste. Ändå kan jag inte förneka att jag också just idag torde varit väl disponerad för tjurighet. Midnattsmässa, nattligt samtal och viss uppståndelse på påskdagens förmiddag bidrog till viss sömnbrist. Energiintag och lakritskvot har också varit bristfälligt planerat. Lägg till det att jag varit ifrån min dator länge och lite förkyld.

En av de saker som irriterade mig var att kursen inte slutar på utsatt tid. Inte för att det spelar nån roll för mig, utan för att jag känner att det är bättre använd tid för de som har kurs därefter. Detta bör ha löst sig redan, då jag kollat upp att det är 15 minuters glapp lektionerna emellan. Jag behöver alltså inte känna nån skuld för att vi håller över.

Vidare kan jag tänka mig att jag ännu inte vant mig vid de nya kursledarna. Det känns som om det är ett mindre driv i kursen. Å andra sidan känner jag inte att det inte nödvändigtvis är sämre. Förra kursen blev jag irriterad av att jag inte hängde med på de långa sekvenser som de försökte instruera oss. Idag började man med sekvenser igen, men det var på en mycket lägre nivå och jag hade inga problem med att komma ihåg. Ett plus för det, men jag var ändå tjurig.

En väldigt viktig anledning till att jag blir tjurig är att jag känner mig dålig och malplacerad där på danskursen. Jag bemödar mig att göra som de säger men det blir inte alls som avsett. Har jag fastnat i ett inbillat oförstånd? Jag behöver kanske slappna av igen, tidigare brydde jag mig inte lika mycket om att göra som de sa utan mer som jag tyckte.

Just idag var det extra tydligt att ett bidrag till butterhet var att jag kände mig ensam. Min vanliga danspartner hade påsklov. Men även förra gången hade jag den känslan. Det hänger nog ihop med att det är för mig helt okända människor där denna kurs. De flickor jag vant mig att dansa med är inte där. Ja, kanske är det en del av tendensen från förra kursen också. Det var fler "nya" att dansa med. Och jag törs säga att dessa nya inte är lika erfarna som de jag dansade med tidigare. Men det borde inte påverka mig, hoppas man.

Ytterligare en anledning som jag kan tänka mig spelar in något är att mina "gamla vänner" har flyttats upp en kurs medan jag går kvar. Även om jag rent logiskt inte misstycker, jag kan inte säga att jag behärskar nuvarande nivå till fullo, så förefaller det som en rimlig irritationskälla. På sätt och vis kan tidigare punkter sammanfattas i denna. T.ex. så är det mina gamla vänner som har kurs passet efter oss. Min oförklarliga oro för att hålla över kan vara ett missriktat mindervärdeskomplex och skam för att inte också jag gått vidare.

Men det ligger nog ändå djupare än så. Redan förra kursen kände jag motivationen tryta och ofta var det väl glädjen över att återse trevliga flickor, som visste att berömma och ta beröm, som ändå fick mig att gå till dansen. Att jag känner mig dålig och känner att jag glömmer mer än jag lär mig nytt är förstås inte alls gynnsamt. Jag förknippar det starkt med införandet av långa förinstruerade sekvenser. Jag har aldrig riktigt tålt koreografi utan hellre excellerat med egna underfundigheter på dansgolvet. Självklart inte helt optimalt om tanken är att man ska lära sig nåt speciellt, men väldigt trevligt i vardagslag. Självklart var min stil säkert inte så imponerande som jag föreställt mig eftersom underfundigheten i många fall inte varit synbar utanför min fantasi.

Det är inte alls främmande för mig att jag genom utbildning förstört mitt naturliga sinne för dans? Har jag oförstående misshandlat okunskapens sällhet?

Kan det också vara så att mitt intresse för dans grundats i att det var ett lättsamt, strukturerat (trots improvisation) sätt att träffa flickor och att jag genom mitt idoga dansande fått en överdos av s.k. tjejbaciller?

Idag: Grand Finale

2006-04-09T02:44:00.000+02:00

Idag har jag återigen varit på fest på Grand Hotel i Lund. Det blir ju lätt så att ett ögonblick av societetslivet väcker mersmak. Nåväl, denna gång var jag inkallad för att sjunga på Hallands Nations bal, Bockbalen, och efter avslutat värv avstod jag min öldos för att i stället inhämta en flickas samtycke till eftersläpp.

I ren trots lät jag rockhängaren i garderoben hänga tom, eftersom jag betalt mina 15 kr för utnyttjandet av densamma. Jag försökte mig på att göra ett överslag på hur många vi behövde vara i kören för att vi, i stället för att hänga i garderoben allihop, skulle kunna lägga pengarna på ett rum att lägga rocken i. Tankeexperimentet avslutades då jag insåg att priset på rum förmodligen stod i paritets med garderobsavgiften, liksom att vi skulle blivit oense om vem som ansvarade för nyckeln under kvällen...

Hursomhelst så spelade Round Midnight Big Band upp till dans, om jag inte missminner mig. Det var inte dåligt, men dansmöjligheterna var begränsade då de inte flyttat undan borden optimalt. Å andra sidan var jag inte riktigt på danshumör. Men humöret räckte i alla fall till kl 02.00 då orkestern mycket precist blev tyst.

Denna Grand Finale till trots så blir det mer dans innan veckan är slut. Ännu en Heptown swingkurs bjuder mig till en oglamorös gymnastiksal för att svänga loss. Återstår att se om jag mobiliserat dansrytmerna tills dess.

Musik: Glada sånger i regnet

2006-04-07T00:11:00.000+02:00

Jag är nyss hemkommen från en brakfest på Grand Hotel. Fingrarna har inte ännu töat efter den förhöjda dosen kyla under hempromenaden. Och som man gör när man går hem från Grand, en flicka, en pojke och en tandemscykel så sjöng vi alla sånger vi kunde komma på.

Allt började med den tematiskt riktiga Raindrops keep falling on my head. Och gott om tid senare var vi tillbaka i regntemat, med den med skeden, under parollen "sånger som vi har svårt att komma på". Som avslutning sjöng vi allt i fel ordning på den mycket fina sången (speciellt Viba Femba-versionen) Jag är det fulaste som finns.

Och det bara kändes - Yes, det var en härlig fredag!

Sen kom jag på att det ju faktiskt är fredag. I närmre 24 timmar till. Det kändes lite sämre då. ;-(

Ännu ett tydligt bevis på hur negativt tänkande kan förstöra den bästa sång!

Idag: Vaktmästaren med snooze-funktion

2006-04-06T18:00:00.000+02:00

För den som vill ha fortsättning på historien så kom onsdagen och kl 8 ringde det på dörren. Men - tror ni inte att det var fel hantverkare? När han väl kommit in ville han inte byta kran utan ugnslampa. Hmm... Om det nu finns flera lägenheter med samma postadress så kan de väl kolla lite nogrannare vilken av hyresgästerna som ringt?

Och idag, dagen därpå återigen kl 8. Så nu vet jag vad det är för en specifik hantverkarart som ringer och försvinner. Jag fångade honom (eller om det var tvärt om?) och fick veta att han ville byta mitt lås. (Jo, som sagt var! Men jag fick nyckel så jag kan visst låsa ändå...) Det absolut lustigaste i sammanhanget var att när han såg mig så insåg han att vi redan avtalat en annan tid för låsbyte. Given förklaring: "Jag måste ha tagit fel dörr, jag tittade inte så noga på namnet." Tror jag det!

Att byggjobbarna ska komma först efter påsk är ju bara en detalj i sammanhanget. Nästa vecka måste de komma in för att dona lite. Det är nämligen jag som förvarar den stora huvudkranen i mitt förråd. Det kan ju vara bra att veta om jag blir/vill bli ovän med grannarna... :-)

Nuvarande status är alltså att jag har ett speciallås som alla byggjobbare har nyckel till och att min duschslang är alldeles ny. Jag har också en speciell oro för att jag måste vara hemma och vakta renoveringen. Att mötas av ett "Du skulle inte ha två badkar? Kan vi ha gått fel?" efter två veckor känns inte omöjligt, men onödigt.

Idag: Väckning beställd!

2006-03-31T09:02:00.000+02:00

Klockan 07.50 ringde det på dörrklockan. Vem har beställt väckning åt mig? Det var finurligt uttänkt. Eftersom jag ska resa bort över helgen så hade jag bestämt mig för att tvätta på morgonen och packa på eftermiddagen.

Hursomhelst så fanns det ingen vid dörren när jag öppnade, så jag skriver detta med en viss känsla av spökhistoria-medlemsskap.

Det var nämligen samma sak igår: Pling på dörrklockan - jag vaknar med tanken "inte idag" - en försynt knackning - "ok, jag får väl se vem det är". Men när jag dragit på lite kläder och öppnat så är det just ingen där. Runt hörnet skymtar dock en hantverkare så min tanke finner ro i detta.

Det sitter hantverkare i rader på taknocken här intill. Det verkar vara ett vårtecken. Snön smälter bort och fram tittar hantverkarna. De övervintrar i massor under diskbänkar och i byggvaruhus för att vid första tecken på vår kunna börja verka. Sådan är min bild i alla fall.

Efter påsk ska ett gäng glada grovjobbare riva ut mitt badrum och sedan sätta tillbaka det igen. Däremellan ska det hända nåt som tar två veckor. Under tiden misstänker jag att det är bäst att fly fältet. "Under renoveringen kommer badrummet ej att kunna användas." Att mitt hem skulle vara min borg är inget jag förväntar mig under denna räd av Kakel-Kafka. Det är bara att låtsas som ingenting och låtsas ha överseende. Speciellt gillar jag den rättframma forumleringen (här fritt citerad): "Eftersom du av misstag kan låsa lägenheten, kommer vi att spärra låset under tiden som arbetet pågår."

På onsdag ska man byta till vattensnålare kranar och duschar. Det är roligt att läsa vilka positiva effekter det kommer att ha för mig personligen, så att jag förstår att jag alltid önskat det. Det låter jättebra! Jag hoppas bara att badrumsrenoveringen därpå inte kommer att skada den fina apparaturen.

På det hela taget har jag inget emot badrumsrenoveringar eller att upplåta mitt hem till främlingar. Men jag har en rebellisk själ som väcks av oklar information och förminskat eget inflytande. Och jag har en trött själ som väcks av hantverkare som ringer på dörren.

Nu ska jag titta till tvätten min.

Idag: Lakrits

2006-03-28T23:56:00.000+02:00

Idag handlade jag på ICA Kvantum Tuna strax före stängning. Jag hade inte köpt lakrits på länge så det var fullt i hyllan. Det slog mig att de upptäckt att de hade en storkund och jag ville inte svika dem.

Med lakrits menar jag LEAF Allsorts, lakritskonfekt som på bilden. Jag vet inte varför jag fastnat för dem, det är inte stor lakritskoncentration i påsen. Idag blev jag inte alls nöjd. Jag tycker om dem mjuka och saftiga, men innehållet var i stället hårt, osammanhängande och trist. Hade jag inte ätit upp dem så skulle jag kanske klagat. Påsen säger "Bäst före/Best before/A consommer avanat fin/Parasta ennen: 150307". Trycket är i vitt. Hållbarheten tycks det inte vara nåt fel på, men om tillverkningen möjligen skedde 15 mars och detta gjort dem tråkiga så får jag bli kräsnare i mitt urval.

Man kan under en kampanj på ICA Tuna vinna tillbaka pengarna man handlat för. Det kunde inte jag, men jag fick i alla fall 6 kronor rabatt på en kupong. Det är inte dåligt!

Fotnot: Om du, helt rätt, tycker att det är svårt att läsa texten kan du markera den och läsa med inverterad bakgrund. Jag kände för att ha lakrits i hela inlägget och det var svårt att hitta en textfärg som passade till det.

Idag: En underbart vanlig dag

2006-03-27T08:15:00.000+02:00

Igår snöade det, men idag töar det. Det regnar och nästan all snö har smält. Det är en grå dag. Jag cyklade på min tandemcykel genom stan. Det är tungt för växlarna krånglar. Strax före klockan åtta var jag på jobbet. Nästan först.

På måndagar sjunger jag ofta. Måndagar har mycket att hinna med. För att pigga upp mig tänker jag "tack för en underbart vanlig dag". Fast på webben står det att det var "underbar" hon sjöng, Agneta Fältskog. "Underbart" gillar jag bättre.

Fotnot: Detta inlägg är medvetet kort och enkelt skrivet. Övning ger färdighet, kommentera gärna.

Kör: Kommer du med?

2006-03-26T19:54:00.000+02:00

Jag seglade runt på webben och började plötsligt intressera mig för att locka mina körkompisar med på något roligt. Planer för alternativen nedan är ganska obestämda, det hänger rätt så mycket på om någon annan visar intresse och övertalar mig. Det finns inga krav på att det ska vara en balanserad kör på dessa evenemang, även om det förstås kan vara trevligt att vara ett gäng som entusiasmerar varandra.

Har du förslag på något körrelaterat som jag borde titta närmre på?

Över till mina tips:

MUSIKALFROSSA PÅ PALLADIUM, MALMÖ 18/11
http://www.korsangskane.se/aktuellt.htm (leta lite själv)

Körsång Skåne har ett nytt evenemang på gång (för medlemmar endast). Jag kände omedelbart att det var länge sedan jag fick sjunga härliga musikalsånger och jag är ganska lockad. Jag kan tänka mig att anmäla mig även utan sällskap. Låter kul, men mycket övningstillfällen är planerade och november är mycket avlägset i planeringen.

Ytterligare info jag skakat fram:

Programmet kommer att vara ca 1.5 timme. Kören sjunger ensamma 10 olika verk samt några med solist. Antalet repetitioner har vi utgått ifrån när vi haft konserter tidigare och folk svarat på enkäter. Många har tyckt att det varit för lite repetitioner, t ex kan det bli problem om man missar någon repetition utan möjlighet att vara med någon annan gång. Men vi ser helst att man är med alla gånger. I dagsläget är det 54 sångare anmälda och anmälningstiden går ut den 10/4. Konsertbiljett kommer att ligga runt 120 kr.

KÖRSTÄMMAN I SKINNSKATTEBERG, 16-18 Juni
http://www.korstamma.se/ (med vissa inställningar får man inte fram sidan, läs sammanfattningen i stället)

Vill man resa bort en helg i sommar så är Körstämman i Skinnskatteberg en klassiker. I år verkar det vara extra bra drag eftersom det är jubileum. Konceptet skulle jag säga rymmer tre delar:

Körsamling under fria former. Spännande eller tråkigt beror på dig!
Inspirerande verkstäder. Jag skulle säga att det är kritiskt att man kan hitta tre verkstäder som känns lockande.
Inspirerande konserter. Hur ofta tar man annars tillfället att gå på andras konserter?

Jag har varit på körstämman 2-3 gånger tidigare och lockelsen jag känner nu är svårmotiverad egentligen. Eftersom jag lockades innan jag läst på antar jag att det är själva äventyret och körgemenskapen som drar. För konsert så har jag mycket goda minnen av Orsa Spelmän och Vocal Six kan gå för lokala kompisar. Årets verkstäder har jag efter ett par genomläsningar inte riktigt fastnat för. Trevliga, jovisst, men relevanta för mig? Å andra sidan är inspiration just att tänka utanför sina vanliga banor så det är inte omöjligt att jag skulle överraskas positivt.

Den bromsande haken är att det är en ganska kostsam körstämma, där allt kostar extra utöver den ganska höga anmälningsavgiften. Och så ska man ordna resan. Om man inte får ihop ett ganska gott gäng så känner jag att lockelsen minskar kraftigt.

LUND INTERNATIONAL CHORAL FESTIVAL, 1-8 Oktober
http://www.lundchoralfestival.org/

Visst är det kul att Lund satsar på körmusik? När jag har läst på webben har jag dock fått en känsla av att det inte blir en festival för gemene man, utan för de som redan är etablerade i köreliten. Att oron är lite överdriven, men ändå rätt uppfattad, bekäftas av ett svar jag fått.

Det finns ett utbud av körfestivaler i Sverige som bygger på att körer själva anmäler sig och ger konserter. Vi har valt att bjuda in körer och vokalgrupper till festivalen istället och bjuda på ett program som bygger på vokalmusiken som konstform och som ger fantastiska musikupplevelser för den som har förmånen att få sitta i publiken. Det känns verkligen roligt att Lundaborna som har ett så starkt körengagemang får möjligheten att ta del av ett konsertprogram med några av världens främsta ensembler som kan inspirera i det egna musicerandet.

Det är förstås inte fel att ha en festival med en annorlunda inriktning än den jag fantiserat om och det låter väldigt klokt att ha ett bestämt mål och en egen nisch. Svaret vill också lugna min oro för att lundasångarna ska gå miste om en folkfest att engagera sig i:

Vi hoppas och vill att det ska märkas i Lund att det är festival på gång. Folkfesten består i att det blir 16 konserter på 5 dagar, varav 3 stycken blir på Victoriastadion med tusentals i publiken. Många Lundakörer kommer att vara med i invigningskonserten på Victoriastadion i Carmina Burana.

Jag är en av dem som, med kulturelitens "FN-kören", ska sjunga Carmina Burana onsdagen den 4/10. Jag uppfattade det dessutom som om det möjligen fanns en öppning för flera ifall händelsevis du/din kör är intresserad.

Festivalsidan kommer att uppdateras nästa vecka, presskonferenser hållas, program sättas och biljetter säljas. Vill du försäkra dig om att vara först på plan finns ingen tid att spilla!

Böcker: Varför är det så ont om Q?

2006-03-25T11:16:00.000+01:00

Hans Alfredson fick Varför är det så ont om Q? publicerad 1968. Sedan dess har historien lästs i mången bok och om jag inte minns fel också framställts i TV. Jag har just idag hört den berättas med Alfredsons röst i en s.k. audiobok. Det var en trevlig erfarenhet, lagom mysig och finurlig. Han återger var och en av figurerna med sin unika röst under inläsningnen och de hade redan från början olika språk och uttryckssätt. Gemensamt har de att de är humoristiska och ordvitsiga utan att låtsas om det.

Som framgår av denna korta sammanfattning och denna anmälan så kan bokens framtoning tyckas balansera på randen av det misslyckade. Min gissning är att dagens yngre läsare inte riktigt kan tillgodogöra sig historien, just för att ordvalen döljer den. Jag, som dock varken kan räknas som ung eller läsare i detta fallet, tycker att det var ett klart lyckande. Då är förstås också i beräkning taget att jag gillar underfundiga ordvitsar och att jag sökte mig till boken för nostalgins tillfredsställelse. Även jag inser att en del av figurernas sätt att uttrycka sig är oerhört förlegat och så främmande för dagens unga att det inte ens är komiskt.

Väl medveten om att 1960-talet bjöd på en helt annan samhällssyn än dagens vill jag göra en utförligare analys enligt de amerikanska föräldrarnas normer, publicerade på webben. Vill du läsa boken tillsammmans med dina barn, eller överväger att låta dem läsa den själv så hoppas jag att min betygssättning ska komma till användning. Jag kan bara beklaga att jag inte fört lika detaljerade anteckningar som de vanligtvis gör.

Overall: A+
Eftersom jag inte uttalar mig om audioboken, och inte en film eller tryckt bok, så finns det inte särskilt mycket grafiskt uttalat material att förfasas över. Berättelsen är i stora drag ypperlig moralpredikan, inte bara i det att det goda vinner utan också att Boven efter avtjänat straff kan bejaka sin goda sida och blir som en ny människa (med ny röst!) efter att man visat honom förståelse och bearbetat det barndomstrauma som orsakat all smärta. Genom en mycket finurlig konstruktion hjälper läsaren/åhöraren den ynklige Boven att hitta sitt rätta jag. Denna uppmuntran för läsaren/åhöraren att se att även han/hon kan göra gott i sin vardag gör att betyget är godkänt trots de mer opassande inslagen enligt nedan.

Violence: B-
Kategorin innefattar som vanligt inte bara rent våld utan hela det förhållningssätt som människor visar varandra och den stämning som återges. Inga direkta vapen eller blodviten ingår, men en stämning som byggs upp där våld ses som en lösning och "slap-stick". En mycket allvarlig anmärkning för att huvudpersonens föräldrar lämnar honom utan uppsyn hela historien igenom och sedan sättet mamman försöker gottgöra sin frånvaro i slutet. Det är uppenbart att gossen far illa och visar tecken på psykosociala problem. Se vidare under droger.

Visserligen är Pim en mycket moralisk och dygdig gosse som lyfter på mössan och bugar när han hälsar, men Boven är snart sagt inte mer än en skurk. Ofta framställs barn och oskyldiga i utsatta situationer. Flera inbrott skildras utförligt. Djur plågas, inte bara av Boven utan också (tämligen rättfärdigt) av de "goda". Möblerna visar tydlig rangordning med inslag av mild mobbning och klockan hotar att slå. Polisen framställs som handlingsförlamad och oduglig. Överhuvudtaget framställs de flesta figurerna som dumma och passiva.

Sexual Content: C-
Det ingår ingen direkt sex i berättelsen. Själva historien är så harmlös att det mest uttalade i sexuell väg bör vara när Boven vid upprepade tillfällen trots protester kittlar en främmande man på gatan. Betyget är trots det mycket restriktivt satt!

Nästan hela texten igenom smygs små sexuella referenser in, för att sedan neutraliseras genom sammanhanget de sägs. Dessa försök att egalisera uttrycken är oerhört farlig eftersom det gör det svårt att diskutera det med barnen. Var därför mycket uppmärksam på hur mycket barnen uppfattar av de subtila referenserna och avgör själv om du ska ta upp frågan eller tona ner vikten av den.

Repliker: Mängder referenser till oralsex, t.ex. "suger av". 3 referenser till djuriskt begär, "Jag är så sugen", "slickar i sig" och "Jag kunde inte låta bli". Utomäktenskapliga förbindelser/prostitution: "Det måste ha varit länge kvällsöppet i den affären där hon arbetade.". Våld: "fick en fetsmäll över stjärten."

Vidare framgår det med all grafisk tydlighet i en passage hur en stake växer och pressar en hund mot väggen. Rep och handfängsel används också. Dominans-temat är också mindre explicit framträdande i förhållandet herre/hund och Boven/världen.

De sexuella anspelningarna är vanligtvis homosexuella, men innefattar också barn, djur och mekaniska apparater. I två olika fall berättas om barn som fått en tidig identitetskris när föräldrarna redan under dopakten laborerat med könsbytande namn. Dessa individer har tydliga men av sin barndom.

Som sagt så är det framförallt avsaknaden av "vanlig kärlek" som gör dessa sexuella referenser så farliga. Det finns ingen balans och de beskrivna framställs som naturliga och självklara. Utan fadersförebild och moderns kärlek tvingas Pim ty sig till en gubbe som bor i samma hus. Det visar sig sedan att gubben, till synes utan Pims vetskap, har ordnat en lucka för passage mellan sin och Pims lägenhet.

Ett, förmodat heterosexuellt, giftermål förekommer men också det är kontroversiellt då det är rasöverskridande (duva/uggla). Att de senare får många konstiga barn berättas i mer humoristisk ton än varnande.

Language: A-
Vanligtvis analyseras inte dialog på andra språk än engelska, men det kändes fel att inte göra ett undantag för det. Likaså lämnas normalt inte, för att skydda känsliga läsare, exempel på de ifrågasatta orden här. Den som vill ha sitt lystmäte tillgodosett hänvisas i stället till sex-kapitlet där utförliga citat ges.

Boven använder ett mustigt språk, framförallt i tilltalet till sin hund. Bovens språk är dock framställt på ett påhittat språk/slang som endast med viss fantasi kan avkodas av barn. Risk finns dock att de tar ordvalen till sig och använder dem till vardags i sitt oförstånd.

I övrigt är språket väldigt rent hållet och vid det tillfälle ett mycket fult ord uttalas på duvspråket väljer berättaren omtänksamt nog att hålla inne med det och i stället berätta dess innebörd (ogudaktig) på svenska.

En ytterligare varning utfärdas för ett par passager där självsvält i dialogen framställs som fördelaktigt.

Alcohol / Drug Use: D-
Varken alkohol, tobak eller andra kända narkotikum brukas i berättelsen. Däremot förekommer en hel del syntetiska produkter som utan tvekan bör klassas som droger. Dels tycks figurerna ständigt kvarstå i drömlika, hallusinatoriska tillstånd. Dels beskrivs hur man på eget bevåg administrerar droger till oskyldiga. I ett fall är det pojken som gör så.

Droger som nämns är t.ex. livsmedel, som används för att få fram sanningen, och sträckolin, som ursprungligen kan vara ämnat för hjälp vid erektil dysfunktion, på icke föreskrivna sätt.

I i stort sätt samtliga fall är bruket av droger ställt i positiv dager, som en lösning ur en svår knipa.

Talk about the story with your family...

Allmänt: Skillnad på verklighet och fiktion. Drogers skadliga påverkan.
Uppfostran: Faran att inte gå och lägga sig i tid. Föräldrarnas ansvar för sina barn. Artiga sätt att hälsa.
Brott: Bruket av SOS Alarm i nödsituationer.

Fotnot: Ifall det inte framgått så är allt jag skrivit helt sant, men bloggat med minst lika stor humor som Alfredson velat förmedla. Om än jag kan tycka att den amerikanska moraltröskeln har sin svaghet och kända bakdörrar så vill jag inte klandra granskningsarbetet som görs. Medvetenhet är sällan fel. Respect!

Microsoft brottas med EU

2006-03-21T22:12:00.000+01:00

Microsoft har i flera år varit i polemik med EU i fråga om konkurrens, monopol och öppenhet. Om detta har många bloggat. Till exempel har Tomas Gilså gjort en intressant notis på ämnet.

Jag såg en TV-reklam häromdagen. Mycket kan man säga, men att Microsoft är listiga i sin marknadsföring står utan tvivel. Frågan är om inte just denna reklam också tjänade syftet att både lugna och kväva EU. Microsoft har nämligen (tillsammans med aktörer såsom Intel) en databas med gratis information om vilka bidrag som går att söka från EU.

Det är avgörande för Microsoft att stödja tillväxten för små och medelstora företag eftersom de driver tillväxt och innovation inom de europeiska och världsomspännande ekonomierna.

Microsoft har engagerat sig för att ta fram programvara som stödjer EU:s mål att främja ekonomiska framsteg genom att utveckla samarbetet mellan den offentliga och privata sektorn.

Givetvis är Microsoft intresserade av att företagen får pengar att utnyttja för "IT-investeringar", men är det inte också ett lyckligt sammanträffande att det ger bråda dagar för EU-byråkratin? Det är ju inte så att EUGA lanseras i bara Sverige. 2003 startades projektet i Spanien och nu 2006 ska det finnas i alla EU-länder. Detta enligt en pressrelease jag läst.

Detta lömska trick är det dock inte många som bloggar om!

Musik: Survivor - Eye of the Tiger

2006-03-19T23:21:00.000+01:00

Idag har jag för första gången provat att spela Sony Sing Star, med blandade känslor. För ovanlighetens skull var det ett spel där jag la ganska stor vikt vid resultatet. Framförallt var nog mitt problem att de låter vi hade att sjunga inte riktigt föll inom ramen för vad jag brukar tralla hemma, men med sånger jag kände mig hemma i var det roligt. Mitt första försök var på Billy Joel - Uptown girl och det gav mersmak. I efterhand konstaterade vi att Survivor - Eye of the Tiger var dagens låt.

Det är lockande att undersöka om Survivor överlevt de decennier som följt 1980-talet. Tydligen har de det och ny musik är på gång.

Eftersom jag inte lagt Rocky III på minnet och inte heller nån av de andra filmerna som använt Eye of the Tiger på ljudspåret så är denna musik för mig främst förknippad med Sångarstriden. År 1998 hade D-sektionen sitt fria program på tema Frisörsalong. En av låtarna sjöng Malin med bravur just på denna melodi.

Mer bloggat om Sångarstrid och Sing Star blir det troligen en annan gång. Mer om Survivor blir det nog inte, för mig är Eye of the Tiger tillräckligt.

Blog: I want a "Re-edit" link from the "published successfully" page

2006-03-18T19:20:00.000+01:00

Öppet brev till Blogger support, självklart formulerat på engelska...

Dear Blogger support!

It would be handy to have a "re-edit" link from the page shown after a successful publish. Now I have to go through several pages and clicks to edit the post I just sent. Often enough I know that is has errors that I want to correct easily.

This should be so easy to fix that I hardly even consider it a request. My number one wanted request is the popular "I want a way to organize posts by topic or category." That is, I want the categories to be user-defined and each post must be able to reside in several categories.

Thank you for your consideration,
JAG

Blog: Preview of ul-tags

2006-03-18T14:43:00.000+01:00

Öppet brev till Blogger support, självklart formulerat på engelska...

Dear Blogger support!

I use http://www.blogger.com/post-create to post and the Blogger Template Style "Son of Moto (Mean Green Blogging Machine variation)" with mild changes. I've found a problem (in my eyes) with that template. Should I report my suggested corrections to you or to the original template author?

My first suggestion is to Blogger anyway. When previewing a post it may seem all fine but yet the result after posting may be very different. The reason for this is that the preview does not use the CSS template. I haven't seen this documented as neither a feature nor a bug. Actually this is an even bigger problem when it's template changes that are previewed. I would expect the result to be the same as when republishing with the template changes. To me it wasn't. During preview the font was gigantic (giving all kinds of problems). I published anyway and there was then no problems what-so-ever.

Secondly, I have a suggestion to the above mentioned "Son of Moto" template. In this style there is an ul override.

ul {
  margin: 0 0 25px 0; 
  }

At least in IE 6.0 this setting makes the bullets disappear, cancelling almost the entire effect of the ul tag. That may have been the accurate intention but to me it looks like an error, where the bottom margin should instead have been the left.

I came to like the ul style below. Setting top and bottom negative is because I use the Blogger "linebreak -> br" feature. That feature does however not take into account that the ul-tag has linefeed built-in already. With negative margin I cancel those efficiently.

ul {
  margin: -1.2em 0 -1.2em 25px;
  /* Negative values cancel the built-in top+bottom 
  linefeeds of ul-tag. Unfortunately dependant on 
  em and not line-height itself. */
  }

Tampering with this style I found that the sidebar was affected negatively. Simply corrected by resetting the margin in the sidebar ul style.

#sidebar ul {
  margin: 0 0 0 0; /* Cancel margin from ordinary ul. */
  padding-left: 0;
  padding-top: 3px;
  }

You can see the result of these changes in my blog if you're fast. My template is subject to further enhancements as time passes. There are other HTMl structures, apart from ul, that have built in linefeed. You might want to add a help topic note on this subject, hinting this workaround for everyone using the implicit br.

Thank you for your consideration,
JAG

Jobb: Förebyggande friskvård

2006-03-17T23:22:00.000+01:00

Denna dag (liksom resten av året) bjöd min arbetsgivare mig på inträdet till Högevallsbadet. En givet god gest som jag uppskattar, om än jag utnyttjar det alltför sällan.

Fick jag anstränga mig för att hålla huvudet över ytan?
Tappade jag räkningen på antalet turer?
Hade jag i realiteten inte kommit nånstans alls i all min möda?

Svaren är de uppenbara och jag anar varför detta äventyr kom mig att tänka på Föreningssparbankens föreslagna namnbyte.

Jag simmade i 40 minuter och klockade ett varv på 50 meter till 75 sekunder. Säg i snitt 100 meter på 4 minuter (jfr. Poseidons klubbrekord: 1.04,31). 1000 meter känns som en inte orimlig sträcka, men jag funderade på vilka bättre sätt det finns att hålla reda på tillryggalagda meter. Finns det en övervakningskamera man kan analysera? Kan man glömma att GPS fungerar i vatten? Jag tror att en badvakt stod och räknade varv åt ett par flickor, antagligen märkesprov. Så gammaldags teknik att det kan ha varit min fantasi som spelade ett spratt...

En vattensäker diktafon hade varit bra, både för att räkna varv på och för att göra minnesanteckningar som senare kan komma till nytta på en blog eller i annan form. En lugn dags simmande väcker mycket tankar. Man säger ofta att guldfiskar är dumma, men jag skulle inte vara så säker på det...

Det var det om dagens semester och dess jobbanknytning. Snart får jag väl falla för impulsen och göra en kategori för dagboksanteckningar också.

Fotnot:
Tips att minnas för framtiden:

En tia till förvaringsskåpen.
Bubbelpoolen är varm, men bubblorna är besvärande.
Jag kan ju prova bastun i stället för bubblorna.
Skulle jag ha nytta av bättre simteknik? Bentag. Crawl. Simskola?
Varför lockas jag av simhopp?

(Detta är en lista personliga reflektioner, ej universella fakta som allt annat i denna blog...)

Film: Office Space

2006-03-17T20:07:00.000+01:00

Office Space är en film att känna igen sig i om man är frustrerad programmerare.

Glädjande nog känner jag inte igen allt (men kanske mina kollegor känner igen mig?). Jag såg den igen häromveckan och kan inte hjälpa att den känns gammal. Kanske skulle jag se förbi den där disketten och i stället se vad filmen handlar om, kanske är karikatyren för grov för att mönstra svenska företag?

Hursomhelst: Skrivarmisshandeln!

Det finns en scen i filmen som jag kan ställa upp på. Jag känner igen känslan så väl (även om jag kanske inte skulle låta det övergå i våldshandling): År av samlad frustration för att det inte går att resonera med tekniska apparater. Jag gillar scenen också för att det känns som en typisk referens till "vanliga" gangsterfilmer. (Nån som har ett förslag på en gangsterfilm med motsvarande scen, som jag kan referera till?)

Vill du inte se filmen finns här en länk till skrivarmisshandeln i en amatörs nyinspelning. Helt ok och trogen originalet. Att döma av amatörinspelningarna så är jag inte ensam om att gilla speciellt just den scenen...

Har du aldrig hört talas om filmen förut erbjuder jag ytterligare länkar för att bygga upp stämningen.
Resumé och anmälan
Wikipedia

Jobb: Teknikstress

2006-03-17T20:06:00.000+01:00

Har jag plötsligt insett vikten av användartänkandet i designen av mjukvara? Jag skulle skriva om Office Space, men började tänka i stället...

Förr (ZX Spectrum, Amiga) kunde jag ha datorproblem, men det berodde på att jag inte förstod vad jag gjorde. Jag lärde mig programmera, lite om hårdvara, lite om sladdar, lite om tålamod. Det var där grunden las för mig.

Nånstans vid Windows 95 räckte det inte längre. Det var inte längre jag som hade kontroll över datorn, det var datorn som kontrollerade mig. Plug-and-play? Jättebra att man kan stoppa i en ny del och den kan identifieras korrekt. Men när den inte gör det, hur kan det då vara svårare att få igång allt än det var innan man kom på PnP?

Windows XP är helt bortom min förståelse. Vad gör alla de mystiska processer som snurrar i bakgrunden? Vad ska vardera av dessa ha 10 Mb minne till? Suck. Jag blir inte förvånad om någon filmatiserat Kafkas Processen med datortema. Och har ingen gjort det så är den given på min lista som framtida filmregissör.

Systemet består nu av än mer logik med syfte att hindra mig att förstå vad som händer. Det är som att dubba en amerikansk film till tyska. Syftet är lovvärt, filmen blir tillgänglig för en större publik, men jag som kan engelska klarar inte av det längre. Från min ursprungliga möjlighet att tala direkt med datorn på dess språk så tvingas jag nu förhandla med en dålig tolk, eller om ni vill en av Kafkas tjänstemän. Visserligen svenskspråkig, men utan empati och vettiga svar.

Jag ser att jag på samma gång förhäver mig som avskriver mig all kompetens. Nej, jag är inte helt förtappad vid tangentbordet numera, men ibland kan jag förstå hur människor blir teknikfientliga. Och ja, jag inser att det inte är PnP som gjort datorerna svåra utan att dagens allt mer komplexa system kräver mer input än en människa kan ge utan hjälp. När jag påstår mig tala med datorn på dess eget språk gäspar inmatningsenheten och översätter mina knapptryckningar till elektroniska inpulser.

När jag började jobba fick jag också på allvar kontakt med datorsupport per telefon. Datorsupport är nog menat som en mänsklig röst att lugnas av när datorn vägrar svara det man tänkt. Det hade varit bra om inköparen av datorsupport la mer tonvikt på denna psykosociala del när avtalet skrevs. Ja, det hade ju varit fint om supportavdelningen besatt någon form av datorkompetens, men det vågar jag inte begära. Min vanliga erfarenhet är att de är lika kryptiska som PnP. Så länge allt funkar är det jättebra, men ett problem som inte finns i topp 10-databasen? "Det måste vara användaren som missförstått. Jag ger ett svar ifrån topp 10 i alla fall, det är ju många som frågar om det." Kunde de inte i stället säga nåt lugnande? "Ta det lugnt, stäng av datorn i fem minuter så går du och hämtar en kopp kaffe så länge." Löser det problemet? Nej, men det ökar inte heller irritationen, tänker jag.

Jag inser att också jag är en supportperson i någon mån. Också jag mumlar obegripliga saker och formuleringar farligt nära "det brukar funka, jag tror dig inte". Ska fundera på om jag kan förbättra mig där. Till mitt försvar så känner jag i alla fall ett personligt engagemang och försöker följa upp frågorna (i förhoppning om att få säga "det var väl det jag trodde..."). Hahahaa.

Fotnot:
Det kändes oundvikligt att slänga in några referenser till Liftarens guide till galaxen.

Blog: 403 Forbidden

2006-03-17T19:27:00.000+01:00

Ibland när jag försöker titta på min blog får jag ett 403-felmeddelande. Ett tryck på refresh löser vanligen dilemmat. Jag har föreställt mig att det är ett symptom på överbelastning. Nej, inte för att många tittar på just min blog just då, men...

Nåväl. På ksoderstrom fick jag samma problem, men det vägrade bättra sig. Nu är det återställt, men ett tag hänvisades jag till en felrapport: serverreparation. Så ifall också min blog skulle försvinna mer permanent en dag så tycks vi på förhand veta svaret.

Det finns också en lista med kända problem men jag ser att de inte listar min önskan om att kategorisera varje inlägg, och möjligheten att filtrera på kategori. Då får jag väl rapportera ändå.

Förresten så har Blogger idag bestämt att jag inte alls är en okynnesbloggare: "reviewed, verified, and whitelisted". Tack för det! Jag är fortfarande nyfiken på om den var nån som manuellt försökte förstå vad detta handlade om.

Jobb: Sista dagen

2006-03-16T14:45:00.000+01:00

När jag kom till jobbet var det helt öde i landskapet. Hade jag tagit fel på dag? Var det inte min semesterdag, men alla andras? Svaret fanns i min mailbox. En kollega lämnar oss för vidare äventyr och det var samling i fikahörnan. Just det! Ja, det var kanske därför jag gick hit egentligen? Dock hade kollegan varit kreativ och ordnat ett bordshockeyspel i stället för tårta. Fyndigt.

En av mina närmre chefer kommenterade utifrån inget att han läst min blogg med stor behållning och att han saknade bilderna.

Angående "sista dagen" så vill jag klargöra att jag, om jag slutar liksom annars, hellre uppvaktas med tårta än alkohol. Ok, en punshrulle eller en arraksboll sitter förstås inte fel, men inga flaskor tack... Nu tror jag iofs att mitt tårtlynne är allmänt fastställt sedan länge, bland såväl närmre som avlägsna chefer.

Fotnot:
Lunchen var inte alls dum. Ädelostsåsen gav inte mycket ädelkänsla, men jag inbillar mig ändå att det var just ädelostsås och inte vanlig sås, trots att jag kom sent. En god överraskning var att det gavs gelé till anrättningen. Det är alltid gott. Och på salladsbordet fanns majskorn som så att säga alltid ger en prick över valfri bokstav.

Jobb: Semester i mars

2006-03-16T13:42:00.000+01:00

Idag har jag tagit en semesterdag. Det firade jag med att sitta uppe hela natten. Sen har jag läst en metro från 15/2.

Jag förstår inte varför folk ser ner på dagstidningar bara för att de är gamla. Fast om det fortfarande är så att folk ser ner på metro för att det är en populistisk, vinklad nyhetskälla så kan jag till viss del förstå. Men samtliga dagstidningar, även 1 månad gamla, tror jag håller högre nyhetsvärde än valfri kvällstidning. Detta säger jag utan större efterforskning, så jag kan ha fel.

Nåväl, denna tankeflinga ska gå under temat "jobb" så nu när jag läst tidningen ska jag gå till min vanliga lunchrestaurang med en förhoppning om att ädelostsåsen inte är slut "redan". Därpå ska jag gå till jobbet och hoppas lösa ett problem.

Vadå? Man får väl göra som man vill på sin semester, eller?

Musik: Den Lilla Sjöjungfrun - Havet Är Djupt

2006-03-16T13:01:00.000+01:00

Du kanske tror att gårdagens musik skulle vara Väderrapport (Leif Thuresson) som vi ägnade så mycket av körövningen åt?

Du trodde kanske att det skulle vara folkmusiksnutten "plocka böna sa mi höna, kuckli-ku sa mi tupp" som jag sjöng när jag mötte grannen utanför dörren? (Hon lugnade mig förresten att hon inte längre störs av klampande. Har svårt att tro att det skulle varit jag som klampat (även om jag visst har blivit lite tyngre på senare år), men är glad att hon inte anmärker på ett evigt sjungande eller nåt sånt som jag skulle behöva känna mig träffad av.)

Nä, gårdagens låt är Disneys Den Lilla Sjöjungfrun - Havet Är Djupt. Jag säger bara "Räkna till sju-u-u-utan att...".

Ok, det är inte riktigt allt jag säger. I texten jag hänvisar till så står det fel: "Räkan till sju". Det är så lustigt att det skulle kunna vara originaltexten, men det är det inte, det är bara feltryck. Originaltexten är ju på engelska och där sjunger kören efter "naturally"; "naturallee-ee-ee-eeven". Jag tror bestämt att originaltexten är generellt bättre, men denna effekt har de översatt med glans! Undrar hur många som noterade det när de såg filmen 1989?

1989??! Bra val för "gårdagen musik".

Web: Ishotellet i Jukkasjärvi

2006-03-15T00:25:00.000+01:00

Ishotellet i Jukkasjärvi har jag aldrig besökt, men Salanders bilder är lockande.

Den officiella sidan fångar inte lika omedelbart, men den som letar kan finna vackra bilder om detaljerad information.

Var det nån som sa att det är bra att ha lite svalare i sovrummet?

Bilder: Dagis

2006-03-14T23:52:00.000+01:00

Jag vill också blogga bilder! Här är två som jag tog utanför det lokala dagiset för en tid sedan. (Bilderna är inte redigerade. Att det saknas snö har sin naturliga orsak.)

Några
familjer
har
cyklar
till
var
och
en.

Anda
kör
traktor.

Blog: Blogger - JAG 1-1

2006-03-13T00:45:00.000+01:00

Blogger gillar inte mig just nu. Deras AI tycker att jag spammar. Vilka kriterier är det då jag uppfyller?

Jag uppdaterar ofta

Jag har mycket länkar (och fortfarande inga bilder!)

Jag får mycket besökar

Nja, det är nog nåt annat som gjort mig förtjänt av min "ordverifiering" inför varje post. Det ska bli spännande att höra vad de säger om min blog efter att personligen ha granskat den. Hoppas att de skriver en kommentar också!

Men för att det ska stå "ett lika" i matchen oss emellan måste jag säga att jag redan från början surade för att det inte går att ha (och filtrera) på meddelandekategori. Men jag tycker hittills att det blivit ganska bra att lägga in en kategoribeteckning i meddelandetiteln.

(Nej, mig veterligen har ingen utom jag läst vad som står här. Får se vad man säger imorgon. Går det att blogga utan bilder?)

Böcker: En glömsk mans memoarer™

2006-03-12T23:57:00.000+01:00

För länge sen började jag skriva på en "bok". Minns inte riktigt varför jag vid det tillfället trodde att jag inte bara var en storartad kompositör utan också en strålande författare. Nä, boken får ni inte läsa än, men när jag nu skriver för hela världen så vill jag passa på att förklara blog-titeln. Den strålande författarens lysande boktitel är: En glömsk mans memoarer. Så, jag har sökt på Google; ingen annan har skrivit det före mig. Nu har jag trademark på det! Mitt, mitt, mitt! ;-)

Web: The Thought Project

2006-03-12T23:11:00.000+01:00

Simon Høgsberg är en dansk fotograf som tycks ha förkärlek för porträtt på fotgängare. I The Thought Project har han till bilderna också fångat flanörens tanke. Det är förstås den delen som fängslar mig mest. "Vad tänker du på?" - En klassisk fråga som så sällan går att besvara. När frågan ställs tänker man omedelbart på frågan i stället för på ... det som man nyss var självklart ... fast förmodligen svaret på en annan fråga.

Men Simon har haft större tur i sin intervju. Människorna tänker på det de tänkt på. Och jag får tillfälle att tänka på deras tankar. Och jag funderar på hur många av de 55 som har icke heterosexuella förhållanden och dessutom berättar det. Nr 27 och nr 54 talar om flickvän respektive pojkvän. Kan de ha bytt plats på bilderna? Lustigt att jag misstänker det, för jag vet ju inget om personerna. Jag menar, nu med 3 sekunders betänketid så ser jag inte konstigt i att några kan vara homosexuella, men min ögonblickstanke när jag läste 27 var "oj, detta är ju fel bild". Faktiskt så står det inget om att tankarna står tillsammans med rätt ansikte. Det kan vara ytterligare en nivå av konstnärlighet att blanda allt. Ingen bild är vid rätt tanke - utom just 27 och 54. Ja, så kan det också vara.

Nr 53 bidrar också med en lustig tanke: "Om jag någonsin skulle vilja begå ett brott så skulle det vara ett coolt sätt att komma undan". Så tokig som bara spontana tankar blir när man ska förklara dem. Tanke nr 51 gillar jag också. Eller egentligen är det fusk, det är mindre tal om den flödande tanken och mer om olika projekt, men ett roligt projekt i alla fall: "The National Dinner Tour, [...] I take strangers out to dinner - people that I just meet on the street".

Vad tänker du på just nu?

Jobb: Drömmar

2006-03-12T18:36:00.000+01:00

Denna "morgon" när jag när jag låg vaken i sängen drömde jag om mitt förvärvsarbete. Hur jag kom att tänka mig dit är nu glömt men faktiskt så var det som en tanke på vad jag skulle vilja göra idag. I fredags strax innan jag gick hem så upptäckte jag ett eventuellt fel, en potentiell bugg i mjukvaran. Jag la det då åt sidan eftersom det var kod som jag inte personligen skrivit och jag räknade därför inte med att hitta felet omedelbart. En föredömlig gränsdragning för en gångs skull.

Men så på söndagen fick jag en vision att just denna bugg låg bakom diverse problem som gäckat världen. Jag visualiserade hur jag avfärdade inkomna felrapporter med lätthet. Jag tror bestämt att jag inte ens behövde testa! En helt oväntad bonus var att felrapporteringsprogrammet gjorde som jag ville, i stället för enligt sin egna omständliga procedur, trots att det såg ut precis som innan.

Jag gillar att dagdrömma*. Det är lite slöseri att drömma när man sover, tycker jag. Helst skulle jag vilja ha så mycket tid att jag personligen kunde genomföra alla förändringar för att drömmarna skulle kunna upprepas i verkligheten. Men så lätt är det visst inte. Återstår att se om jag nu när jag skrivit ner alltihop kan se det som utopisk fiktion i stället för en reell dröm att verka för.

* Fotnot: Dagdrömmer gör jag förstås inte på arbetstid, då kallas det problemlösning.

Jobb: Tabu?

2006-03-12T12:09:00.000+01:00

Det framgår av min blogger-profil att jag jobbar i telekombranchen med mjukvaruutveckling. Man kan säga att jag är programmerare, om man vill.
Jag ska inte skriva om mitt jobb, dels för att jag inte vill, men också för att jag inte vet vad jag får skriva. Som anställd på detta (icke namngivna...) telekomföretag förutsätts jag vara en god ambassadör för våra produkter. Men det är inte mitt jobb att sköta mediakontakter så jag tänker mig mest att jag ska hålla klaffen. Det är lätt att glömma att det man dagligen jobbar med är sådant som finns i affären först en längre tid senare. 3G, kamera, stora lagringsmöjligheter - allt detta är gammal skåpmat på utvecklingsavdelningen, fortfarande ibland rubriker i tidningen och i viss mån inte ens moget för efterfrågan hos den lille mannen på gatan.

I tidningarna har det också funnits rubriker om läckor av företagshemligheter i allmänhet. Man har också kunnat läsa om bloggare som, privat och för olika mediauppdrag, skrivit saker som arbetsgivaren inte gillat. Tyvärr har jag inte riktigt läst dessa artiklar så jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig i frågan. Jag har hittat en länk till EFF: Legal Guide for Bloggers som jag ska titta närmre på. Såhär på förhand så kan jag tänka mig att den inte genast ställer sig på arbetsgivarens sida i debatten, men själv försöker jag hålla en mer nyanserad bild. Nyhetsrapporteringen ger sällan så mycket detaljer att det är rimligt att göra en egen bedömning i enskilt fall.

Musik: Stairway to heaven

2006-03-12T00:41:00.000+01:00

Det var inte meningen att kvällen skulle gå i tecknet av Led Zeppelin: "Stairway to heaven" men genom någon inpuls så blev det så. Det är en fin bit tycker jag. Speciellt gillar jag flöjterna som tutar så fint. Ja och så resten, jag tror inte att jag har hört låten mycket tidigare. Ikväll längtade jag efter den och sen fastnade den på repeat och jag funderade så mycket på annat att den fick ligga kvar. Lite variation tog jag mig genom att testa några covers, men de inspelningar jag hittade med Foo Fighters, Guns N Roses respektive Jimi Hendrix stod sig slätt i jämförelse.

Förresten - nu kom jag på varför jag trappade upp till Led Zeppelin. Genom Wikipedia fick jag reda på att de gjort ett album benämnt Presence redan 1976. Fast detta album tyckte jag var tråkigt och de behövde snar upprättelse.

Det var å andra sidan Wikipedia om blog som tog mig till gottebordet hos Google och artikeln om Google Talk, deras Instant Messaging-tjänst.

För att återgå till kvällens musik då... Jag är inte så säker på att jag förstår vad den handlar om, texten: "Sometimes all of our thoughts are misgiven."
Ooh, it makes me wonder if the song is all about my blog.

Blog: Upprinnelsen

2006-03-11T23:16:00.000+01:00

Detta projekt har sin upprinnelse i flera saker. Jag ska inte avslöja allt redan, men en anledning till denna blogg är för att kunna hävda mig i det sociala sammanhang jag rör mig. Alla andra har det! Nä, jag skojar. Men hursomhelst så har det varit en del blogsnack på senare tid.
Sony Ericsson presenterade under CeBIT 2006 ett samarbete med Google. Bland annat kan man blogga från telefonen, perfekt komplement till den fina kameran i K800. Kolla själv hur glada alla på CeBIT är när de bloggar: http://k800.blogspot.com/

Många tar nu fasta på detta tillfälle till fotobloggande:
http://ksoderstrom.blogspot.com/
http://mwongse.blogspot.com/
http://holabalo.blogspot.com/

Trotsigt kastade jag ur mig att jag inte tyckte att foton på rad är en vettig blog. Måste man inte ha text, kommentarer och länkar till resten av världen? Jo, det tycker jag. Det må vara så att en bild säger mer än tusen ord, men det hjälper inte! Jag vill ha ord! holabalo drog genast slutsatsen att ingen skulle orka läsa det jag skrev. Ja, jag är känd för att inte spara på orden. Men om måttet är 1000 ord för varje bild jag inte lägger ut så tror jag att jag ska klara kvoten ändå...

Kanske är det min fantasi eller visuella förmåga som är begränsningen. För det är förstås inget fel på bilderna. Ofta följs de av en liten rubrik och själva följden av bilder ger ett sammanhang. Då blir det som en bilderdagbok. Men en dagbok och en blog är väl inte samma sak? Till uppmuntran för holabalo som inte postat så mycket vill jag säga att hans lite konstnärliga bilder kanske inte säger så mycket om hans dag, men väl om hans sinne. Det gillar jag.

En annan blog jag tittar i ibland står muffinpomme för. Hon blandar bild och text i en dagbokslik form, men med reflektioner om livet i Sverige som en omedelbar del. Här läser jag varje ord med stor nyfikenhet. Framförallt för att jag inte förstår franska känns det mycket spännande att dechiffrera vilken uppfattning hon delger den fransktalande världen. Och så är jag lite avundsjuk för att jag inte har ett lika mumsigt smeknamn. Avundsjukan kommer till mig som ett citat: "Jag är ingens lilla vessla" (Amelie i Le Fabuleux destin d'Amélie Poulain).

Så JAG ska skriva på svenska för att om möjligt locka världen att lära sig förstå detta härliga tungomål. Ni kan kanske ha hjälp av Lexin i översättningen. Det blir nämligen mer ord än bild. Jag lovar.

Bakgrund

2006-03-11T21:40:00.000+01:00

Tankar, begrundan, fix idé, innovation, egensinne?

På denna plats vill jag sortera mina funderingar på ett magiskt sätt. Redan nu har jag en känsla av att det jag funderar inte kommer att gå att formalisera för allmän beskådan och det är inte heller mitt främsta intresse att lufta åsikter eller sprida kunskap. Just nu vill jag bara lätta på trycket.

Jag har för det mesta hållit mina funderingar där man har dem mest - i huvudet - även om min omgivning naturligtvis fått höra dem mer eller mindre opåkallat när de blivit för stora för att stanna där. Inte sällan har omgivningen skakat på huvudet. Än mindre sällan har de inte ens gjort det. Det gör inget. Om jag skriver här kan den intresserade läsa och den ointresserade också. Om ingen annan gör det så ska åtminstone jag kunna ha glädje av att de tankar jag för stunden finner intressanta blir arkiverade för möjlig skärskådan senare. Kommer det att visa sig att jag är inskränkt - fast i stereotypa tankebanor? Kommer det att visa sig att jag är egenkär och drömmande? Kommer det att visa sig att jag är för lat och omotiverad för att skriva under mer än en månad framöver? Ja, det återstår att se. Jag får hålla ett öga på den RSS-feed som bloggen har för att se om jag möjligen tänker omedvetet.

Nu ska jag spara för att se hur denna första post blir...
[Rättad: Åäö fick jag inte rätt på i första försöket. UTF8 är det inte jag skriver tydligen.]